fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Håll huvudet högt

Kategori: Allmänt

I en föränderlig omvärld kan det ibland vara svårt att hålla modet uppe och orka kämpa på. Det drabbar oss alla att vi då och då tappar modet och energin på grund av alltings jävlighet. Dagar eller perioder då allt tycks gå emot oss och våra planer. Dessa dagar ska vi bekämpa och ta oss förbi. Vi måste mästra upp lite jävlaranamma och komma ut som starkare människor på andra sidan. 
 
Allt handlar om perspektiv. Allt kan göras oändligt jobbigt och besvärligt. Jag kan välja att ta perspektivet utifrån hela universum och se mitt problem som helt obetydligt litet i det stora hela - vad gör det att jag har en spåga i fingret om man tittar från en galax långt, långt borta?! Detta perspektiv kan å andra sidan vara jobbigt i sig - vad i all världen spelar det för roll vad jag gör när jag är så liten i det stora hela. 
 
Ett annat perspektiv är att avskärma sig helt från omvärlden och fokusera på sig själv och sina närmsta - så länge där är någon som tänker på ensjälv så finns det hopp om bättre tider och en bättre värld (om inte annat så tänker man oftast själv på sig själv). Detta perspektivet är inte heller problemfritt eftersom om det kör ihop sig i ens eget huvud när man bara har sig själv att tänka med, så kan det vara svårt att hitta in på banan igen. 
 
Hinder är till för att övervinnas, så även de mentala. Det första man måste göra är att lokalisera och se problemet för vad det faktiskt är, utan att blanda in en massa som inte är relevant. Om mitt hinder är den här väggen framför mig, då behöver jag inte oroa mig för ifall jag har stängt av spisen därhemma just nu. Om problemet är tid, pengar och/eller kärlek, välj då ett av problemen och fokusera på det. Allt har sin tid, jag kan inte prestera mitt toppresultat på den där väggen ifall jag samtidigt oroar mig för vad andra tycker om färgen på min tröja.
 
Är det problemet inom mig? Har jag hittat på det själv? Kommer problemet utifrån, dvs en annan person eller händelse som är orsaken? Var ärlig nu - är det verkligen en annan person eller händelse som är problemet, eller kan problemet delvis härledas till migsjälv?! Vad VET jag egentligen om vad andra tänker och har för avsikt? 
 
Nästa steg är att se vad jag kan göra åt problemet och hindret. Det enklaste och samtidigt kanske det svåraste att påverka är oss själva. Det är trots allt jag som bestämmer över mina tankar och det är jag som måste göra valen om vad jag ska göra. Vad andra gör och vad som händer runt om oss kan vi bara påverka till viss del. Har vi bra koll på vad som är problemet, vilken typ av hinder det är, så kan vi använda olika strategier för att ta oss förbi. Den närmsta lösningen är att börja titta inom sig själv - vad kan jag göra med mig själv för att det ska lösa sig?
 
Kan jag påverka situationen eller någon person för att närma mig någon lösning? (Uppmaning: vi håller oss inom moralens gränser, dvs vi blir inte grottmänniskor och klubbar ner någon eller något). KAN jag överhuvudtaget påverka något? Eller är det kanske bara en allmänt jävlig situation? Isåfall, luta dig tillbaka, lägg dig på rygg - det finns inget mer att göra. Slappna av och ge upp. Försök istället hitta kraft inom ett helt annat område i livet och världen - engagera tankarna med något helt annat. Må det så vara yoga, extremsport eller favoritfilmen. Engagera dig i andra stackare som kanske har det ännu värre - att hjälpa andra kan ha en stärkande effekt eftersom det ger en bra känsla av meningsfullhet.
 
Är det något jag kan påverka, antingen genom att ändra migsjälv eller säga till någon annan att göra en liten ändring av något? Ta då tag i det direkt, börja jobba med alternativet. Vänta inte med att försöka göra något bättre. Om man inte försöker så kommer vi aldrig att lära oss om det var ett bra alternativ eller inte. Lyssna på dig själv och känslan i maggropen/hjärtat vad som känns bäst. Även om det kanske låter orimligt i huvudet så är det ändå mest rätt för dig om det känns bra i maggropen/hjärtat. Du kommer att kunna arbeta bäst med ett alternativ som känns bra. Inga hinder är förstora eller omöjliga, det finns bara olika lösningar på det. Det svåra är kanske att hitta rätt lösning, men en lösning som känns bra för dig kan inte vara fel.
 
Snett kan också vara rätt - våga våga, låt inte feghet vara ett hinder. Låt inte andras pekfingrar vara ett hinder, lyssna på dig själv och sprid kärlek till alla omkring dig.
 
Alltså, titta ärligt på problemet. Är jag eller någon annan orsak till det? Kan jag eller någon annan lösa det? Om jag kan göra något - gör det. Kan någon annan göra något, be denne göra det. 
 
Låt oss nu göra något bra. Gå ut och gör livet till ett äventyr. Ha roligt undertiden och hjälp andra att också ha roligt!
 

Är rasism ett problem?!

Kategori: Allmänt

Var igår ute på stan och fick frågan av en journalist ifall jag tyckte att rasism är ett problem. Lite ställd av den plötsligt politiska frågan kände jag efter hur jag upplever det. "Nä, inte för mig" var mitt spontana svar. Väldigt politiskt inkorrekt kom jag genast på och sökte snabbt en bra förklaring till mitt klumpiga svar. Jag bor i en liten by med ungefär 100 invånare där det inte finns några mängder av raser att välja mellan, klart jag inte upplever rasism som ett problem där. De problem jag har med mina grannar där är betydligt enklare, som var majbrasan ska vara nu när vi har råkat göra en cykelparkering där vi hade brasan förra året... 
 
Om vi lyfter frågan utanför min by så är det en annan sak. Först och främst vill jag definiera rasism. Ordets korrekta betydelse och hur folk använder ordet är inte riktigt desamma. Grovt definierat för att passa nära den folkliga betydelsen skulle jag påstå är "ogillande av personer med annan härkomst än landet där jag själv är född". Då får jag med folk som ogillar främmande människor trots att de har samma hudfärg. Jag får även med den rasism som finns bland inflyttade personer som generaliserar över de personer som bott länge i landet. Kort och gott - ett ogillande av oliktänkande och olika människor. Är rasism ett problem om vi ser det så? Det är klart att det är ett problem med rasism om folk går omkring och ogillar varandra. 
 
Jag tycker inte om ogillande. Jag tycker inte om intolerans. Varför vara så negativ?!?! Och varför i hela världen ge sig på att generalisera över hela grupper av människor helt på måfå när man inte har träffat ens en bråkdel av alla som finns i den dåligt definierade gruppen man generaliserar över?!?! Varför peka finger överhuvudtaget och påstå något om någon annan?! Rädsla. I grunden iallafall. Annorlunda kan vara farligt. Bekvämlighet är en annan känsla som påverkar vårt omdöme att bli sådär negativt. Är det något vi inte känner igen är det enklaste sättet att försöka förstå det på genom att likställa det med en liknande bild vi har i minnet. Och visst är det så att det är bra mycket lättare att minnas något negativt eftersom det sticker ut mer än andra minnen. Ifall då en person av annan härkomst (som då är annorlunda och sticker ut i minnet bara pga detta) har gjort något negativ någon gång mot någon eller något så har vi en minnesbild som sticker ut som negativ. Denna bilden klistrar vi sen lätt på liknande personer och generaliserar. Ju fler negativa och ju mer annorlunda beteenden vi ser eller tror oss se, desto mer rädda blir vi och desto mer negativa. 

Klart att det är ett problem om folk går omkring och är rädda. Det är nästanpå skrattretande fånigt. Sluta vara rädda, det är inget farligt. Annorlunda är roligt, utan annorlunda och nya sätt och bilder lär vi oss inget. Vi utvecklas inte utan att det är något som är nytt och annorlunda. Istället stagnerar vi och dör själsligt (- zombies). Mitt favoritställe häromkring är Möllevångstorget en lördagsförmiddag då jag tar med mig barnen för att uppleva annorlunda kulturer. Vi får testa nya frukter eller grönsaker som jag ibland inte ens vet om jag ska äta eller bara titta på. Jag får njuta av graffittiklottrade bilar, personer med väldigt olika härkomst, men framförallt får jag uppleva tolerans. Folk råkar gå in i varandra, men det är ok, det gör inget. Ingen pekar finger och generaliserar över någon annan, utan folk är glada. 

Istället för att stagnera och gömma oss från världen - ut och testa något nytt. Lär dig något nytt varje dag. Livet är ett äventyr där vi ska testa nytt och lära oss. Självutvecklingen vi vinner med det är helt underbar och frigörande. Även små steg kan vara äventyr som öppnar nya dörrar. Dörrar som leder oss till lyckan. Testa en ny sorts glass, gå en liten omväg från jobb eller affären, testa en lite annan runda än den vanliga. Framförallt försök le och se de människor du möter på vägen! Jag lovar, majoriteten av de du möter är inte farliga, utan kommer att bli glada tillbaka. 

Zombies

Kategori: Allmänt

Varför zombies? Såklart går jag och har zombies i huvudet idag med tanke på gårdagens succé på hinderbanan. Folkfesten, Zombies på hinderbanan.
 
Frågan som jag fått av tidningarna "Varför är det så populärt med just zombies?" har dröjt sig kvar hos mig. Jag har svarat lite flummigt filosofiskt med att det är spännande med apokalypsen, men det är egentligen bara att flytta frågan lite åt sidan - varför är det så spännande med apokalypsen? Zombies, till skillnad från vampyrer innebär såklart att vi riskerar en apokalyps. Vampyrer har förmågan att ta rationella beslut och följer regler baserat på val, de är parasiter som inser att de trots allt behöver levande människor. De vill själva kunna leva vidare. De vill. En zombie vill ingenting. En zombie har bara två läge - av eller på, äta eller inte. Vampyrer kan därför välja att ligga lågt och bara existera som minoritet, medans zombies bara precis äter när tillfälle ges och tillfälle ges så länge det finns levande människor. 
 
Vad är det då i apokalypsen som är lockande? Jag tror ju inte att man själv vill dö och det är därför man önskar sig jordens undergång. Istället tror jag att man hoppas och tror på sin egen förmåga att vara en av de få överlevande. Helt plötsligt tydliggör vi då den samhällskritik som zombiegenren innebär. Samhället som det är idag är smutsigt, överbefolkat och otrevligt. Vi vill bort från det och kunna finna trygghet och tillit i mindre grupper. Grupper som kan liknas vid stora familjer där alla känner alla och alla vet sin roll gentemot varandra. Det blir lättare att umgås och det blir lättare att hålla sams. Alla behöver givetvis inte gilla alla, men man vet ändå var man har varandra, jämfört med dagens stor-samhälle där man inte har någon som helst aning om vem det är man möter på gatan eller bussen och vad den har för intentioner - vill personen hälsa på mig, vill den ta mina grejor eller rent av äta upp mig?! För att göra det lätt för oss själva i sådana situationer placerar vi helt enkelt in personen vi möter i ett fack med liknande människor och låter våra fördomar om personer med liknande utseende och beteende bestämma hur vi ska bete oss gentemot dem. 
 
I mindre grupper har vi inte nytta av fördomar. Vi vet hur de olika personerna reagerar och beter sig eftersom vi känner dem och behöver inte generalisera. Detta ger oss också ett naturligt jämlikt samhälle eftersom vi på effektivast möjligaste sätt måste hjälpas åt för att ha det bra. Bästa person för jobbet är mest effektivt. Man gör sina uppgifter utifrån sin kompetens och inte utifrån kön eller annan klassificering eftersom klassificering av ens person är överflödigt. 
 
Apokalypsen och zombies är isåfall lockande för att vi vill bort från det komplicerade och pretentiösa samhället där vi måste gissa oss till vad vi har omkring oss. Vi vill ha en mer välbekant och trygg tillvaro där vi tar hand om varandra och har kortare väg till ursprunget av det som påverkar oss i vardagen. 
 
Om jag i den bilden även lägger in möjligheten att leva sundare och mer i enligheten med naturen så har vi snart målat upp min drömbild - ett minisamhälle där vi själva fixar med vår mat och tar hand om både oss själva och vår hälsa på bästa sätt, men även hjälper varandra utan att ifrågasätta när någon behöver hjälp. Det är den värld jag vill leva i, avskärmad från zombies eller zombieliknande varelser som går omkring på gatorna idag.