fenixthegreen.blogg.se

Lycka ger irritation
En vecka på kliniken, första veckan inlagd och på heltidsterapi. Det har varit ganska mycket mjukstart med en massa pappersifyllande och introduktionsinformation. Men såklart har det inte varit utan utmaningar. Det första aktiviteten jag skulle göra på kliniken var att bli vägd. Mycket spänd inför detta hade jag laddat hela helgen och morgonen för att få ett resultat som skulle kännas bra. Tillochmed så sent som frukosten på kliniken precis före vägningen försökte jag hitta strategier för att få i mig så lite som möjligt. Rationellt inser jag att det inte skulle påverka vägningen i stort sett alls om jag tog en klunk juice mer eller mindre och eftersom vi blir övervakade hela tiden så går det inte att fuska till sig mindre av något ändå. Tankarna finns där ändå och jagar hela tiden lösningar för att komma undan och att fly från situationen. Resultatet av vägningen var tillbaka på ruta ett, 56,7 kg, vilket är samma som jag vägde när jag var där för bedömning. Behandlaren var inte nöjd alls, men jag var glad som en speleman. Jag skulle kunna hoppa och dansa av lyckan efter att ha varit så orolig inför detta och av att få ett resultat precis i min smak.

Sjuksköterskan på stället tog dock resultatet på högsta allvar och gav mig genast strikt träningsförbud. Promenader med hunden i maklig takt var gränsen. INGET ANNAT!! Mina värden var direkt farliga, sa hon. Här börjar mitt mentala maktspel med smutskastning på personnivå komma igång, helt irrelevant för sköteskans kompetens ifrågasätts hon och har alla möjliga fel och brister. Allt för att förminska hennes bedömning. “Såklart är det inte så farligt som hon säger. Hon överdriver”, tänker jag. Väldigt irriterande med träningsförbud iaf.

Irritation x 2
Nästa irritationshöjande händelse var på onsdagens frukost. De hade kommit på att jag är en man och därmed ska äta större portioner. Det innebär i stort sett att vid varje måltid ska jag äta en extra macka med smör. Skitäckligt och jobbigt. Jag har inte ätit bröd på väldigt länge och nästan aldrig smör. Nu ska jag äta det flera gånger om dagen. Till råga på allt var det denna morgonen bröd av märket lingongrova!!! Det  är ett bröd som jag ratade på ett ganska tidigt stadium i min störning, på grund av dess onyttighet. Nu ska jag både äta en sån OCH en extra macka... Såklart ingen chans att komma undan... De kollar oss hela tiden... Dessutom kommer den sociala pressen igång när man sitter och äter. Man vill inte gärna ställa till en scen genom att slänga mackan i väggen och skrika rakt ut, utan man petar i sig plikttroget och försöker distrahera sig med att vara social.

Diet-diskussion
Jag tar mig tid att diskutera dieter med kokerskan på stället, vilken är den personen jag gillar mest på stället. Hon säger ju inte åt mig vad jag ska göra och lagar faktiskt god mat. Den dagen hon var sjuk blev det köpemat från någon slabbig sylta med fritös som enda tillagningsmetod och det vill jag undvika till alla medel. Så länge kokerskan mår bra är hon därför en viktig allierad för att bevara tryggheten. Jag ville få lite tips för hur man kunde lägga upp en sund veganska paleodiet. Tyvärr kunde hon inte ge några råd kring detta i sin roll på detta stället. Sen ville hon heller inte ge några tips för varken paleodiet eller LCHF eftersom hon hade sett väldigt många som trillat in på ätstörning efter att ha börjat med dessa dieter. Hon såg det som lite av en inkörsport eftersom man i börjar begränsa sin kost till väldigt kolhydratfattig mat. Det är lätt att begränsningarna blir fler och fler. Hon ville därför bara rekommendera vanlig blandad husman med tallriksmodellen som inspiration. Däremot har hon inga problem med det etiska valet att äta vegetariskt, även om jag inte kan förstå klinikens begränsning där och inte kan låta oss gå steget längre till veganskt, av samma skäl. Ingen ska behöva dö eller lida för att jag ska få mat, resonerar jag. Det bästa tipset hon kan ge, generellt och som jag tar med mig, är att man kan hålla vilken diet man vill så länge man inte blir fanatisk. 80-20-principen ger utrymme för undantag så att man fortfarande kan vara flexibel. Till 80% håller man sin valda diet, men lämnar 20% till undantag eller spontana händelser. Detta gillar jag. Det innebär att jag kan återgå till min diet efter denna tiden och ändå vara lugn om jag blir bjuden på bulle eller burgare en dag.

Irriteration x 3
Efter frukosten på onsdagen blev jag inkallad till sjuksköterskan igen. Hon ville diskutera min mat, mina värden och planer för helgen. Hon ville veta vad jag tänkte äta under helgen och ville att vi gick igenom måltiderna för att de skulle bli fullvärdiga. Viktigt att jag snabbt kommer igång och kommer upp i vikt, tyckte hon. Eftersom jag själv tycker att jag har ätit alldeles för mycket under veckan redan med tanke på all mat de har gett mig på kliniken och eftersom jag redan är irriterad över träningsförbudet och särbehandlade stora portioner så är jag väldigt omotiverad av att äta överhuvudtaget. Min inofficella strategi har därför varit att bekvämt återgå till min vanliga trygga diet. Men här vill hon istället få mig att äta ungefär likadan mat som jag fått på kliniken. Dvs gröt till frukost, lagad mat till lunch, mellanmål, lagad middag och sen ett mellanmål till på kvällen. Fem mål mat om dagen...! Jag har klarat mig bra på två tidigare. Och hon nöjer sig inte med annat än att det ska vara enligt tallrikmodellen med både fett, kolhydrater och protein vid varje måltid. Utan engagemang gör jag henne till lags och säger det hon vill höra. Men jag har inte någon som helst plan på att faktiskt äta allt det.

Direkt efter att jag varit hos sjuksköterskan var det dags att träffa min behandlare som också ville diskutera helgen. Mitt monster på helgen var en konfirmation med smörgåstårta och socialt ätande. Jag har inte ens funderat på att äta smörgåstårta. Det är så långt ifrån min godkänt-lista att det inte har varit ett alternativ alls. Min plan har istället varit att bara plocka på mig lite salladsblad och gurka från tårtan och utöver det skulle jag ha ett andningshål med mat på morgonen innan avfärd och sen nästa andningshål på kvällen i soffan efter barnens läggdags. Nu ville behandlaren komma med en annan plan som vi skulle skriva ner. Precis som hos sköterskan går jag omotiverat med på att skriva ner något som hon blev nöjd med. Återigen utan planer på att genomföra vad vi skrivit ner. Inte en chans!

Lösning
Hela onsdagen och hela torsdagen går jag därmed omkring och är skitarg - inte träna, äta en massa mat jag inte vill äta som jag inte vill äta och så ska de nu komma och säga åt mig hur jag ska trycka i mig en massa mer mat även på helgen... Precis som om jag inte skulle klara mig själv (...!). Inte förrän på fredagförmiddag lyckas jag vända humöret och bli glad igen efter att ha fått bra tips från de övriga intagna. En av de andra intagna berättade på gruppterapin om sina helgplaner och jag insåg att hon hade betydligt lägre krav på sig än vad jag hade fått. En annan intagen som är gammal i gamet ger som generellt tips till oss nyare intagna att vi ska vara helt ärliga mot våra behandlare. Henne litar jag på. Jag bokar därför ett samtal med min behandlare och är just helt ärlig. Givetvis sa jag inte åt henne rakt ut att hon är dum i huvudet, utan jag inser att det bara är mina känslor och mitt kontrollbehov som gör allt för att fly ifrån dessa förändringar. Hon hade redan genomskådat mig och sett att jag gick omkring och var arg och att det berodde på att mitt de inkräktat på mitt kontrollbehov genom att göra upp planer för mig. Kompetensen hos behandlaren är det nog inget fel på, måste jag erkänna. Tillsammans kunde vi därmed också komma fram till en bättre plan för helgen nu när jag var ärlig och sa att den gamla inte skulle funka för mig. Vi tog bort fokus från VAD jag skulle äta och la istället mer vikt på ATT jag skulle äta. Få in regelbundenhet med fem mål mat om dagen, oavsett vad jag fyller dem med, är prio ett. Sen kan vi fylla på med mer innehåll i dessa i nästa steg. Det gjorde hela skillnaden. Jag återfick kontroll till större del och blev därmed också betydligt gladare.

Tack vare den nya planen kunde jag också hantera helgens monster med konfirmationen på ett bekvämt sätt. Jag tog med mig egen mat och såg till att äta mina fem mål. Det har också funkat bra. Helgen genomförd med godkänt resultat.

Nya monster
Nästa monster som tornar upp sig som ett oväder är tisdagens vägning. Den ligger och oroar redan nu och strategier för att göra den bra cirkulerar hela tiden. Tänk om vikten har skenat iväg så att jag väger som en sund människa redan. Det skulle ju innebära att jag bara är en bluff som varit låtsas-sjuk, vilket jag på sätt och vis tycker att jag är. Att äta kan ju alla göra, varför ska jag gå här och konstra och låta bli att äta... Ryck upp mig och ÄT bara för i helvete, sluta fjanta! [Världskrig inombords], det sliter mig i stycken och upptar enormt mycket tankekraft samtidigt som känslorna hela tiden tar stryk av det agressiva intellektet... Känslornas vapen är att vara manipulativa och smyger in sitt önskade beteende ändå.