fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Nu blir det åka av...

Kategori: Allmänt

Nu är det på gång. Behandlingen på Capiokliniken har smygstartat. Två halvdagar har jag hunnit med den gångna veckan, vilket har varit en intressant introduktion och upplevelse. Det blir långt ifrån en dans på rosor, inser jag, men man får all support man behöver för att klara det, vilket känns bra. De är ett bra stöd. 

Capiokliniken 
Det var bokstavligen som bara skinn och ben jag kom dit första dagen eftersom jag de sista dagarna innan laddat extra inför starten. Mat hade totalt förlorat allt intresse inför starten och därför blev det extremt lite ätande de sista dagarna. Men nu är jag inne i systemet där och de första stegen där är tagna mot förbättring. Det började för fullt första dagen med frukost. Frukosten, likt alla måltider, är övervakad och noga kontrollerad så att man tar av allt och tar tillräckligt mycket av allt. ”Mer smör på mackan”, fick jag höra. Pålägg måste man ha. Fullt glas med juice, inte ens en centimeter mindre i glaset än vad den uppdukade mallen har. Lyckligtvis kunde jag välja gröt istället för müsli eller flingor, men efter jag glatt gjort mitt val med gröt, vilket var det lättare av de två alternativen, så fick jag reda på att jag även måste ha sylt och mjölk... ”Attans”, tänkte jag, ”förargligt, jag kom inte undan så lätt ändå”. Några lättprodukter är det såklart heller inte tal om. Sen var det bara att snällt sitta och äta upp. Själva ätandet gick ändå förvånansvärt lätt eftersom det gick att skingra tankarna undertiden genom att vara social. Gruppen av likasinnade är välkomnande och det har varit en glad stämning i matsalen. 

Aktiviteter
Mellan måltiderna är det olika aktiviteter som ska göras. Som till exempel gruppterapi, vägning, individuella samtal och annat. Jag har hunnit testa vägning, filmvisning och påtvingad sittvila. Påtvingad sittvila är det efter lunchen. Då får man inte gå på toa eller vara i närheten av att träna, utan man ska bara sitta och ta det lugnt. Bara att gilla läget. Det gäller därför att gå på toa före lunchen eftersom min prostata kan spexa till det ibland och göra mig akut nödig. Sjuuukt jobbigt om jag skulle bli det efter lunchen och vara tvungen att sitta som på nålar och korsa benen i en halvtimme och vara supernödig... 

Efter min frukost var det invägning för min del och sen individuellt samtal. Liksom vid måltiderna går det inte att undvika de besvärliga frågorna i samtalet. Jag var tvungen att rota på djupet av mig själv och erkänna för mig själv vad jag tycker, fastän jag försökte undvika just den frågan i det längsta, men blev tillbakadragen av min behandlare. Det går alltså inte att lura behandlaren som troligtvis har sett alla tricks i boken som vi gärna tar till. De vet var vi är känsliga och hur vi brukar fly från vissa tankar.

Dag 2
Min andra halvdag började med lunch. Köpemat... En rejäl utmaning med friterad skit och jättevitt ris... Första dagens lunch var enklare - indisk böngryta med bulgur som var lagad av ställets kock och var riktigt god. Den andra dagens lunch var inte alls god, vilket gjorde det extra svårt. Men jag är där för att ta sådana utmaningar också. Bara att slå på roboten och göra det - mind over matter! Känslorna kommer efteråt när man slappnar av... 

Helgen sen är ett lite större frågetecken för mig änsålänge. Troligtvis kommer jag att få någon mall att följa för de kommande helgerna, men denna helgen är jag helt frisläppt. För mig innebär det en bekväm helg där jag "återhämtar" mig och lever som jag tycker känns bäst. Likt en alkoholist som kommer hem och går på fest när den är ledig på helgen. De odisciplinerade tankarna släpps lösa igen och härjar på som vanligt.

 

Eventuellt tydliggörande
Det är just en sån beskrivning med odisciplinerade tankar som kan förklara det hela ganska väl. Först börjar det med en enkel tanke. En relativt sund tanke i sig, men den bygger på sig fler idéer och bygger ett eget litet system av tankar och idéer. Till en början ett oskyldigt system, men sen börjar det skena okontrollerat och bli helt odisciplinerat stort och, i mitt fall, smutsigt och negativt. Problemet är att detta system är integrerat i mina andra, friska tankesystem och därför måste lirkas ut med lite finess och skalpell för att inte förstöra mig helt. Det går inte bara att grabba tag i det och kasta det åt sidan, det hade slitit hål i hela mitt system. Istället måste vi nu in och skära lite här och lite där. Smärtsamt i lagom doser och kontrollerat av proffs. Därför det har funkat dåligt att försöka fixa det själv hemma, likt att operera med en kökskniv på sig själv... Kan kanske funka, men långt ifrån att rekommendera. 

Den där beskrivningen kanske inte kan vara till hjälp för någon annan, men för mig funkar det som en ganska bra liknelse för att kunna förklara och visualisera det. Förhoppningsvis kan jag hjälpa någon med mitt skrivande här. Rädda åtminstone en som kan klara att erkänna en störning tack vare mig eller underlätta för åtminstone en anhörig. 

Kommande vecka
Framför mig nu har jag en hel vecka med heldagar inne på kliniken. Frukost, lunch och mellanmål (det sista kan vara så fruktansvärt som kaka eller bakelse... lätt veckans största spöke som jag redan är rädd för) och därtill de inbokade aktiviteterna. Jag återkommer med rapport nästa vecka. 

 

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2016-04-17 | 19:32:12

    Önskar dig all lycka till !

    Svar: Tack!
    fenixthegreen.blogg.se

  • Andreas säger:
    2016-04-17 | 20:45:37

    Kul att följa dig hela vägen! Kämpa på!

    Svar: Tack! Det kan nog bli mer action och drama framöver. Åtminstone de närmsta veckorna :-)
    fenixthegreen.blogg.se

  • Anonym säger:
    2016-04-21 | 07:32:28

    Önskar oxå dig lycka till!

    Svar: Tack, snälla!
    fenixthegreen.blogg.se

Kommentera inlägget här: