fenixthegreen.blogg.se

En intensiv vecka är nu till ända. Det har varit mycket aktivitet för mig, mycket av tankeverksamheten har fokuserat på att få ordning på huset inför visningen. Mycket städande och röjande alltså. Till glädje för min störda sida som därmed har fått mer rörelse och mindre stillasittande. 

Jobba på rätt nivå 

Men jag har faktiskt utmanat mig en hel del också, både med mat och lugna aktiviteter. Till terapin hade jag gjort en lista med livsmedel som är svår för mig. Det blev en ganska lång lista som rangordnades från lättare till svårare. När jag först skrev den hade jag bara en skala från 1-4, men det gick snabbt inflation i fyrorna så jag fick lägga till en femma också för att poängtera att vissa livsmedel är värre än de som redan fanns som fyror. Pizza är det som jag sätter som allra högst och värst på listan. Det krävs en massa övning innan jag vågar mig på det. I min föreställningsvärld ser en pizza ut som tusentals siffror som dryper av ost och fett (siffrorna visar på kalorimängden som jag har fått för mig är oändligt hög). Skulle jag ta en slice så hade det runnit av den. Fingrar och mun hade blivit helt kladdigt hala av allt fettet. Väl nere i magen hade det sen lagt sig som en stor klump och bara legat där och blivit härsken. Urk. Nä, ingen pizza för mig på ett tag. Min psykolog tyckte dock att istället för att utmana sig med små steg i taget så var det bättre att ta rejäla kliv upp på ångestskalan. Bättre att ha en rejäl ångest/utmaning än flera små. Jag håller inte med. Det är lättare att klara av små utmaningar och ta den ångesten som jag vet att jag kan hantera. Träna på den flera gånger så att jag börjar känna mig bekväm med den maten och sen levla upp till nästa utmaning. Jag går liksom inte upp och boxas om titeln innan jag har jobbat mig upp från knatteligan. Min utmaning och nivå ligger just nu på att försöka nå ostnivån bara. Förra veckan var tanken att jag skulle äta ost, men backade ur den utmaningen då. Jag hamnade i en låsning i affären när jag stod och tittade på osten. Efter en lång stund kunde jag resonera mig ifrån att plocka på mig den. 

 
Handla mat

Att bli låst och långsam i affären har jag irriterat mig på i veckan. Det är så fruktansvärt omständigt att gå och handla eftersom det är förhandling om allt. Även om jag har bestämt mig för vad jag ska handla med en lista som är godkänd av både mitt rationella, friska jag och det känslomässiga som får representera det lite mer störda så kan känslorna börja fega ur i affären eller så hittar hjärnan på att den är sugen på något som inte alls är med på godkänt-listan. Till exempel fick hjärnan för sig att jordnötssmör vore gott. Hjärnan fick även med sig magen och smaklökarna som tyckte att jordnötssmör ju var en toppenidé. Känslorna däremot kunde ju bara ana hur mycket kalorier det är i jordnötssmör och då resonera som att det är ju helt onödigt att äta det. Efter säkert fem minuters tittande på de fyra sorters jordnötssmör i affären lyckades hjärnan vinna matchen och det åkte ner en burk i korgen. Den följde sen också med hela vägen ut. Andra livsmedel har inte alltid den lyckan. Många har nått korgen, men har sen fått komma upp igen och bli återlämnade efter en stund. Allt detta springande och velande gör att en inhandling kan springa iväg lång tid. Slöseri med tid. Jag funderade lite på att skaffa mig en matkasse eller sköta handlandet online så att jag bara kan åka förbi och plocka upp min mat. Det vore skönt att kunna få lite mer tid till annat. 

 
Lugna favoriter

Jag har också fått på mig av min psykolog att jag ska hitta aktiviteter som kan roa mig och distrahera mig från att tänka på mat eller träning. En sån aktivitet bestämde jag mig för skulle vara att plocka fram färg och penslar så att jag kunde stå och måla lite. Bra terapiarbete som upptar fullt fokus för mig samtidigt som det är avkopplande och roligt. Enda hindret hittills har varit att ta mig över den där tröskeln det innebär att vara stilla. Jag bokade därför in det som ett möte i kalendern och såg det som ett jobb. Om det hade varit ett affärsmöte så hade jag varit där och varit förberedd och klar med allt. Varför ska jag inte visa mig själv samma respekt? Jag skulle inte komma försent till ett annat möte och jag skulle haft allt med mig som behövdes för att kunna genomföra ett effektivt möte, såklart måste jag göra det när jag nu hade målarmöte också. Det VAR kul, kunde känna mig himla nöjd när jag efter en timme hade fått ihop en bra början på en tavla. Absolut något jag vill fortsätta med. Detta kräver då också tid över för att kunna göra det. Och tiden har stor konkurrens i mitt liv. Störningen har absolut en stor roll att spela i den konkurrensen, men även huset. Att bli fri från huset hade underlättat mycket tror jag. Inte bara att jag får mer tid över, men även att jag psykologiskt känner mig friare och lättare. Nu ska jag inte försöka gömma mig bakom att tänka tanken "om jag bara blir av med huset blir jag frisk". Snarare måste jag nog försöka resonera tvärtom: Ifall jag ska bli av med huset måste jag se till att bli frisk. Det händer inget magiskt med mig bara för att jag byter bostad - huset eller lägenheten, var jag nu hamnar, ska inte göra mig frisk. Det är JAG som ska göra mig frisk. Kan jag inte ta hand om mig själv så kan jag inte ta hand om varken hus, jobb eller kärlek. Därför måste jag jobba med mig själv först och visa att jag klarar av det. 

 
Jag ska bli en vinnare!

Därför kan jag lättare ta såna utmaningar som just jordnötssmör. Hjärnan har lite lättare nu att vinna matchen eftersom den har allierade känslor att använda (hus, jobb, kärlek). Jag inte bara köpte smöret den dagen, utan jag åt dessutom två mackor med kletet på också. Jag köpte hem kaviar en annan dag (kaviar på tub som i stort sett bara är fett) - åt även det. Nötter petar jag i mig i tid och otid, nästan alla måltider kompletteras med nötter. Och pepparkakor lurar jag också i mig lite då och då. Nästan har jag jobbat ner peppakakor från en tvåa på ångestlistan till en etta. Ris har varit helgens stora utmaning - inte att ris är jättejobbigt, men jag har fegat med mängden tidigare. Nu har jag ätit både risgrynsgröt på morgnarna och sen fulla portioner med ris både till lunch och middag. Ris är nu ett helt ok livsmedel att ta full portion av! Livsmedel besegrat. Dags för nästa kamp - kommande vecka blir det nog pastakrig. Successivt gnager jag mig vidare, små steg i taget, en boll i taget. Till slut ska jag vinna matchen och stå som vinnare. Nu efter en intensiv städhelg ska jag nu sätta mig i soffan och försöka njuta av att vara klar med den biten. Ska "unna"(/utmana mig) med spetsad glögg!