Nu får det vara nog
Kategori: Allmänt
Men... viktnedgång igen... Nu är det inte ens särskilt roligt längre. Visst känner jag en viss belåtenhet i att det går neråt, men nu börjar tillochmed känslorna tycka att det räcker och att det är ett visst obehag också med att gå ner. Senaste veckan har jag inte ens försökt gå ner, annars brukar det finnas en dold önskan om att göra det, men inte denna veckan vad jag har tänkt på. Visserligen kämpar jag inte heller för att gå upp i vikt, men nu får det ändå vara dags för en vändning. Jag kan inte hålla på här vecka ut och vecka in med att gnälla och vara negativ... Jag startade denna bloggen för att kunna vara en inspirationskälla åt andra med liknande problem och andra som vill inspireras av att sätta mål och jobba starkt mot denna målsättning. Om jag bara går åt motsatt håll bort från mina mål så riskerar jag istället att locka någon i fördärv som råkar tilltalas av mina tankar och ser mitt feltänk och ser det som tips på hur man kan lura sig själv. Det vill jag verkligen inte. Även om det bara är jag själv som läser detta så ska det ändå kunna fungera som en journal över en framgångssaga, inte en visning av vägen till vansinne.
Jag fick syn på mina lår i veckan... Ingen vacker syn. Jag har haft överarmar som varit större än mina lår är nu... Och jag har aldrig varit jättegrov. Inte konstigt att jag är trött i benen, där är inga muskler längre.
Mina testresultat var klara också och jag fick reda på att jag hade lågt blodvärde, låg natriumnivå och aningen lågt lever- och njurvärde. Det låga blodvärdet kom jag på att det mycket väl kan bero på B12-brist. Jag har glömt att tänka på B12... Min tanke har varit att jag har full koll på vad som är bra att äta och äter grönsaker i överflöd. Därför blev jag först förvånad av att jag skulle ha blodbrist, så mycket brocoli, spenat och persilja jag petar i mig. Utan B12 spelar det ingen roll hur mycket spenat jag äter. Natriumbrist är heller inte konstigt egentligen, jag äter nästan inget salt alls, några lättsaltade mandlar ibland bara. Det räcker inte att jag vet hur man ska äta när jag inte använder kunskapen.
Läkaren skrev remiss till min terapeut och min lokala vårdcentral för uppföljning på både mitt sätt att tänka och för att kolla ifall jag måste tugga extra tillskott för att komma upp i bättre nivå med värdena. Hon ville också skriva ut lugnande till mig för att kunna äta utan ångest. Men att jag skulle stoppa i mig något onaturligt för att våga äta annat onaturligt känns bakvänt och något som inte alls skulle funka. Jag skulle ha stora problem med att svälja något kemiskt artificiellt som gör mig ännu segare än jag redan är. Nä, detta ska lösas med mind over matter.
Förhoppningsvis får jag tid hos min terapeut ganska snart. Även om jag till viss del vet vad hon ska säga, så behöver jag någon extern, proffisionell människa som kan hålla en hand i ryggen och putta på för att få fart på mig. Jag hoppas, rationellt, att jag kan göra som hon säger också, att jag inte bara sitter och lovar snyggt när jag är på plats. Löftena ska tas med i hemmamiljö också när jag är trött och uppgiven. Som sagt, mind over matter. Jag har alltid sett mig själv som en mentalt stark person och vill vara stark, både fysiskt och mentalt. Om jag nu måste ha någon extern hjälp för att svinga igång mig så låt mig träffa min terapeut och komma igång, men sen jädrar ska jag få fart och bara blicka framåt. Både för min egen del och för eventuella läsare som behöver en inspirationskälla. Våren är på gång, jag ser ljust på framtiden och jag ser framför mig en vår, sommar och höst med mycket energi och glädje. Detta ska bli bra, det ska vändas och förvandlas till en styrka som jag kan stå på och vara bättre än jag någonsinn varit, både mentalt och fysiskt. Kom igen nu!
