fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Praktisk vecka

Kategori: Allmänt

Jag har ägnat mig åt praktiskt arbete denna veckan. Lättare att fokusera på praktiska detaljer än på det verkliga problemet. Jag ringde vårdcentralen och frågade efter att få en tid tidigare än den 21:e. Det fick jag inte. Jag ringde terapeuten för att få en tid alls. Det fick jag inte.
 
Småstörigt att inte få en snabbare tid hos vårdcentralen, men inte hela världen, känns det som ändå. Jag känner inga fysiska problem eller bekymmer så därför kan jag lugnt vänta. Visserligen inser jag att kroppen faktiskt TAR stryk och behöver stöd och komplettering av något tillskott. Men det känns inte som så bråttom med att ta itu med kroppsliga bekymmer så länge jag inte upplever något bekymmer. Där är inget lidande som jag vill fly från. 
 
Jag ringde som sagt terapin också. Inte lika lätt att få tag på svar där... Efter att ha ringt runt lite först på jakt efter min remiss fick jag iallafall till slut svaret att jag är satt på väntelista. Det var inte riktigt ett svar jag hade hoppats på. Terapeuten var beklagande och försökte få mig att inse vikten av att jag själv jobbar med mig själv i väntan på en tid. Jag höll också skenet uppe och lovade med god min att jag absolut skulle göra det... Jo, ja... säkert... Lätt att lova, dessvärre är jag sämre på att hålla såna löften. Att få beskedet att jag är satt på väntelista kunde lika gärna vara ett besked om aldrig. Från att hoppas på att få en tid, en fast punkt att sikta på och ha som slutmål fick jag ingenting. En bestämd tid hade varit upplyftande eftersom jag då hade kunnat veta hur länge till jag måste hålla andan. Jag har tillräckligt mycket kämparanda i mig för att bita ihop ett bra tag på egen hand. Med en bestämd tid vet hur länge jag måste göra det. Utan tid vet jag inte hur långt det är kvar till ytan. Att behöva hålla andan utan att veta hur länge jag måste göra det känns omotiverande. Jag orkar ju ändå inte kämpa för evigt, varför då kämpa alls? Nu har det iof inte bekymrat mig jättemycket att inte ha en tid, men det påverkar absolut mitt engagemang och driv i att försöka. I praktiken innebär det ändå ingen större skillnad före och efter beskedet.
 
Nu förstår jag att de är överbelastade och för få terapeuter på kliniken och att de därför inte kan plocka in mig hur som helst bara för att jag vill. Det vill såklart alla andra också. Men det hjälper inte mig, om jag ska vara egoistisk. Men att vara på väntelista är jobbigt eftersom jag tolkar det som att de inte har någon lucka på flera månader. De som är där har ju sina program att följa och bli klara med och det tar tid. 
 
Helt oberoende av mina försök och oberoende av varandra har jag fått tipset från olika håll om att kolla upp möjligheten att få hjälp från en privat terapeut. En av de som kom med idén var min arbetsgivare. Oväntat och ganska chockerande hade tydligen olika folk pratat med min chef om mig. Att jag såg ohälsosamt smal ut. Jag tror ju inte att de kommenterade mig utifrån äckel utan av omtanke. Jag väljer iallafall att se det så :-). Den första chocken och irritationen över att få samtalet om min hälsa från chefen vändes därför sen till uppskattning och värme. Arbetsgivaren var också oväntat förstående och hjälpsam. De vill mig väl och är villiga att hjälpa mig på vad sätt som känns bra för mig och är så effektivt som möjligt. Det känns bra att få extra stöd. Vägen vidare blir därför via företagshälsovården och sen får de lämna sin bedömning och komma med förslag om nästa steg. Nu har jag inte fått en konkret tid till dem än, men jag kunde få upp hoppet igen. Det känns som att det kan börja hända grejer och att jag slipper gå och vänta. Jag vågar återigen hoppas på att FÅ en tid och en tid som inte bara är "någon gång, kanske". Företagshälsovården lär kanske inte kunna göra så mycket, men det är ett konkret steg att ta iallafall. 
 
Spännande, kapplöpningen är igång. Vem blir först - vårdcentralen och terapi från Region Skåne eller
företagshälsovård och privat terapi. Time will tell. Jag återkommer med resultat. Företagshälsovård och privat terapi känns som lågoddsaren, men jag gillar att bli överraskad :-)
 
 
 
Kommentera inlägget här: