fenixthegreen.blogg.se

En vecka full av utmaningar och spännande vändningar, kan man säga. Och så ett lite oväntat avslut. Överlag får man nog ändå säga att det har gått bra. Just nu sitter jag iallafall här och är väldigt nöjd och glad. Det har varit en händelserik och rolig vecka. Livet känns bra :-)!

Tvångstankar

Jag fick kul och spännande utmaningar av min psykolog när jag träffade henne i måndags. De målen jag fick gick delvis ut på att komma i säng tidigare än jag gjort på länge. Det ligger mycket ätstört tvångsbeteende i mina kvällsrutiner har fått mig att komma i säng extremt sent. Mentalt och känslomässigt har jag byggt upp regler för mig själv - hur jag får lov att göra och när jag får göra det. Exempelvis får jag inte börja fixa med kvällsmålet förrän en viss tid och det ska utföras enligt en viss procedur. Visst KAN jag bryta detta mönster, men det känns väldigt motigt när jag försöker. Det blir liksom fel, lite som att ha vänster sko på höger fot – man KAN gå så, men det känns fel. Detta tvångsbeteende beror på ätstörningen eftersom jag inte har något tvångstänkande på andra plan. Därför skulle vi försöka bena ut störningen från kvällsmålet. Jag skulle behålla mitt invanda kvällsmål, men ändra på NÄR jag gjorde det. För att få mer tid över tidigare på kvällen fick jag därför också utmaningar som skulle frigöra tid. 

Köpemat

Utmaning ett - vegansk köpmat från affären, frysmat. Det blev en Felix VeggieBowl. Utvärdering: Som utmaning var det lite svårt med det okontrollerade i just köpmat som jag inte visste hur det var tillagat, men det var iallafall veganskt och dessutom var det ganska lite mat. Sett som måltid var det nog inte riktigt komplett eller tillräckligt. Jag blev inte riktigt mätt, trots att jag fyllde upp med en rejäl sallad bredvid. Utebliven mättnad underlättade utmaningen. Jag tror också att det är ett positivt sätt att ta sig an utmaningar. Hade jag blivit jättemätt och fått ångest så hade det varit svårare att ge sig på köpmat fler gånger. Nu har jag brutit min köpemats-oskuld och kan med lite mer mod ge mig på fler varianter. Små steg framåt, öka svårighetsgraden i takt med att jag levlar upp. 

Eftersom det gick snabbt att laga och städa efter att ha ätit färdigmat så fick jag tid över att fixa till med kvällsmålet redan i samband med middagen. Fördelarna med det var att jag i förväg kunde bestämma vad jag skulle äta så att jag inte kunde smita lika lätt på kvällen. Och så var det klart att bara plocka fram på kvällen när jag var klar med annat. Jag kunde därför komma i säng i väldigt god tid och få nästan en hel natts sömn! Fantastiskt! Det var längesen. 

Ärtsoppa, senap och punsch

Min andra utmaning var att äta ärtsoppa! I ärtsoppan skulle jag ha senap!! Senap är inte helt enkel mat - alltför kaloririk i min bok. Till ärtsoppan skulle jag dricka punsch!!! Sprit har jag inte druckit på hur länge som helst, men något jag vill kunna göra i framtiden. Jag vill kunna dricka både vin och whisky. Hur ska jag kunna jobba som filosof utan att dricka rödvin!?! Det är lika dumt som att jag jobbar på kommunen utan att dricka kaffe... Eller som att gå på bandy utan att dricka kaffegök... Vissa saker hör ihop helt enkelt bara. En baktanke var också att lite sprit skulle kunna underlätta mot min återkommande huvudvärk också eftersom sprit är lite muskelavslappnande. Detta var en lite svårare utmaning, men gick bra ändå. Det blev inte så mycket mat av en köpekorv med ärtsoppa, så inte heller denna dagen blev jag riktigt mätt. Mängden soppa gjorde det lättare att våga ta i lite extra senap. Punschen var en kul utmaning. En nostalgitripp till studenttiden när ärtsoppa och punsch var en kul tradition. Det var ju faktiskt också riktigt gott med punsch. En bra introduktion till att dricka sprit - börja med något som är sött och gott, precis som en annan tonårstjej som börjar med att dricka sötsliskiga shots eller cider som smakar saft. Jag började med söt punsch och det funkade bra, det blev till och med två glas. 

Även denna dagen fick jag tid över att fixa kvällsmålet redan i samband med middagen och kunde därför komma i säng tidigare än vanligt. Två dagar av utökad sömn! Kul experiment att testa för att se hur det påverkar mig. Min sömnbrist måste såklart ha påverkat mig negativt på något sätt. Nu när jag får sova mer borde det kunna ge lite bekväma effekter. Jag har därför blivit motiverad att fortsätta att komma i säng tidigare och få sova längre. Annars vore det två bortkastade kvällar egentligen. Bättre att fortsätta med att bryta den gamla rutinen nu när jag har kommit igång och börjat testa något nytt. För att verkligen se hur mer sömn kan påverka mig måste jag sova längre mer än två dagar.  
 

Akuten

Men sen kom fredagen... Black friday. Jag tänker inte mig black friday som något positivt egentligen i någon bemärkelse. Shoppinghysterin tycker jag är vansinnig och för mig blev det en verkligt udda dag. Inte så negativ egentligen, men annorlunda. Möte med psykologen och invägning. Jag hade gått ner tre kilo. Märkligt, men jag tänker inte så mycket på den där vågen längre. De där siffrorna går inte att lita på eftersom de hoppar helt orimligt upp och ner. Men ödet tog ändå fasta på att jag hade gått ner och tyckte att jag skulle ta det ännu lugnare än vad jag har gjort (ändå har jag inte tränat eller anstängt mig något överdrivet på länge nu). Ödet gick in och placerade en häst som tydligen var väldigt spännande i min och Bobbos (hundens) väg när vi var ute och gick. Bobbo är så disponerad att han kan få för sig att rycka iväg mot katter och hundar ibland, men idag ville han testa att göra det mot en häst. Oförberedd som jag var och klen som jag är drog han omkull mig så att jag landade klumpigt på höften och hade sen stora svårigheter att ta mig hem. Ett par timmar senare insåg jag att det inte blev bättre, utan tvärtom jag kunde inte resa mig eller sätta mig utan att bli tårögd. Attans ätstörning att ha gjort mig klen och bräcklig. Det fick bli till att ta mig till akuten... Igen... Denna gången gick det lite snabbare, kändes det som. De var åtminstone mer effektiva och roliga än sist jag var på akuten (kanske inte kan jämföra Trelleborgs akut med Malmös, Malmös vann lätt matchen i roligaste akutmottagning). Resultat: Omplåstring av mina gamla sår på benen som de tyckte såg otrevliga ut, röntgen - ingen fraktur, en kul cocktail med smärtstillande och sen tack och adjö. 

Ödet

Ödets spel denna veckan har varit lite utöver ätstörningen också, även om det har flätats samman. I måndags träffade jag banken för att prata huslån. Samtalet slutade i att vi istället för att krångla med lånen så ska vi sälja huset! Såå skönt att bestämma mig för det. Ska bli riktigt, riktigt skönt att komma härifrån och få något nytt eget. En riktig nystart på nytt ställe. Jag bestämde därför träff med mäklare som kom och pratade. Vi bestämde för att köra igång direkt och bokade in att vi skulle ha fotografering om lite mer än en vecka. Det innebar en rejäl press på mig att komma igång med att röja ut en massa gamla grejer från huset så att det blir lite mer luftigt och inbjudande. Helgen bokades därför in för att storstäda och röja. Nu satte mitt trasiga ben stopp för det. Helt omöjligt att springa omkring för att städa och bära när jag knappt kan gå överhuvudtaget. Jag FÅR inte röra mig, jag ska vila och återhämta mig – jag är sjuk… Så himla svårt att inse och erkänna det. Helgen fick därför bli en lugn och mysig helg istället.  

Eftersom det tog sån tid på akuten (jag sa att det KÄNDES som att det gick snabbare, det tog såklart ändå en hel evighet med all väntan), så istället för att bli hämtad av någon välvillig vän eller familjemedlem så bokade jag in en sjukresa, vilket innebar ännu mer väntan. Närmre midnatt kom min chaufför. Men det kan ha varit värt väntan. Det visade sig nämligen att chauffören var intresserad av att köpa hus på landet för sin familj med tre barn. Inte för att jag vågar tro att han är Köparen, men det gav ett spännande avslut på en annars lång och småjobbig fredag. Jag vill ändå vädja till alla som läser detta att fundera på ifall de känner någon som vill köpa hus – spännande sekelskifteshus till salu.

Helgen

Helgen har sen också blivit lugn, precis som jag kanske behöver och som ödet har ordnat för mig. Utmanande för mig att inte ens kunna gå ut med hunden. Istället har det blivit legobygge, tv-spelande (hittade mitt gamla Donkey Kong-spel när jag plockade fram julgrejerna) och filmtittande. Jag har dessutom utmanat mig ytterliggare med att gå all-in på lördagen - jag drack glögg! Jag spetsade dessutom glöggen med lite punsch!! Sötare än så kan man knappt få det, men gott och kul för barnen att se att hela familjen skålar in julen tillsammans! En lugn och skön familjehelg alltså, istället för aktiv storstädning. Betydelsen av denna vändningen återstår att se. Jag kan bara fortsätta utmana mig och tycker det är kul att klättra mina små steg uppåt. Nya spännande utmaningar kommer. Nästa är att äta på Max…