fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Back in business

Kategori: Allmänt

Sådär, nu har jag varit igång och jobbat en vecka. Hög tid kan tyckas, det tycker jag själv iallafall. Det har varit tråkigt den sista tiden att gå omkring och känna mig meningslös, även om jag har försökt fylla tiden med någorlunda vettiga aktiviteter - framförallt att träna på att ta hand om mig själv och lära mig att kunna sitta ner och vila också. Jag har blivit bättre på det, men det krävs nog träning under lång tid för att bli bra på det. Vila och erkänna mig i behov av vila är väldigt svårt. 

 

Besegra demonen

Hur har det då gått att jobba? Sådär får jag nog säga. Väl på plats går det bra, inga problem att jobba som så, kroppen klarar av det fint. Mentalt går det också bra när jag väl är där. Problemet är snarare att det fortfarande är ett fysiskt arbete som kräver mer energi av mig än vad jag är van vid att stoppa i mig. Därav blev det därför också en tillbakagång i vikten denna veckan. Vikten ska liksom inte gå neråt, den ska gå UPP. Den borde ha legat åtminstone 0.5 kg uppåt jämfört med förra veckan. Nu hamnade 0.6 under istället. Tillfällig dagsform kanske, men det är ändå åt fel håll. Lyckligtvis känner jag inte mig direkt triggad av denna nedgång, vilket jag lätt skulle kunna ha gjort förut. Jag blev inte sådär glad innerst inne som jag har blivit andra gånger när vågen visat neråt. Som jag tolkar det är jag är så pass frisk i huvudet att jag kan tänka mer klart nu och följa resonemang som är bättre för mig. Ätstörningen låter inte lika mycket som innan, den tar inte lika stor plats i tankarna längre.

Det jag blir lite rädd för är dock att jag trots att jag tänker friskare så är det lätt att glömma/missa/undvika att plussa på lite extra på varje måltid för att kompensera den energiförlust jag gör genom att jobba. Jag har liksom precis kommit igång med att äta relativt fullvärdiga portioner och fått in vanan med hur det ska se ut på tallriken. Nu ska jag modifiera detta igen och lägga på YTTERLIGARE på tallriken. Inte lika lätt som det låter. Acceptansen för de portionerna jag äter nu är inte helt hundraprocentig än, men ändå måste jag utöka dem. Lyckas jag inte ta igen de kalorierna jag förbrukar och dessutom ta ännu mer för att faktiskt gå upp, så är risken att jag sakta men säkert dalar i vikt igen och då försvinner snart det friska tänkandet igen. Helt plötsligt är jag tillbaka på ruta ett igen... Det vill jag inte. Jag har varit på ruta ätt så många gånger nu att den börjar bli uttjatad och tråkig. Nu är det fan dags att bli frisk.

Nu vill jag visserligen byta jobb ändå och hoppas på att kunna få ett jobb där jag inte är lika aktiv. Det är en lösning som känns både bra och rimlig, men samtidigt kan man se det som att jag flyr undan kampen mot ätstörningen. Jag kanske måste besegra den här jädra demonen ordentligt först innan jag kan få ett kvalificerat jobb där jag kan utnyttja mina kompetenser bättre. Inte förrän jag har dödat draken förtjänar jag att vinna priset - mitt drömjobb. 

 

Utveckling

Mitt lite friskare tänkande märks framförallt i ätandet och den maten jag väljer. Jag äter betydligt mer varierat nu än för någon månad sen, för att inte jämföra med för ett år sen. För ett år sen åt jag nog i stort sett bara kål, morötter och lite bönor. Och så chili i mängder. För någon månad sen var det åtminstone mer varierat än så, men ätandet höll sig ändå relativt tryggt inom några olika måltidsvarianter. Nu testar jag nytt varje vecka och experimenterar i köket - på ett friskare sätt om man låter mig ha mat som lite intresse. Hela den veganska matcirkeln är med i måltiderna och jag tänker efter så att jag verkligen kombinerar rätt och får med mig allt på tallriken. Dessutom unnar jag mig lite extra ibland. I veckan blev det till och med en semla!! En rawfood-semla visserligen som inte var större än en chokladboll, men ändå. En vegansk mac&cheese blev det en annan dag, också helt otänkbart för någon månad sen. Och igår åt jag tillochmed en godisbit!! Ett friskare tänk kring maten alltså. Pizzadejten om någon vecka känns inte helt omöjlig längre :-). 

 

Tråkigt

Ett annat problem med jobbet är att jag inte trivs med det. Som sagt, när jag väl är där går det bra och jag fick ett fantastiskt välkomnande av väldigt goda kollegor, men det är jobbet i sig som inte känns som jag. Dessa negativa känslorna är besvärliga och de riskerar att sänka min energi och lura mig in i ett begränsat levnadssätt. Ett levnadssätt där jag låter frustrationen gå ut över mig själv med mindre mat och hårdare träning. Irritationen måste få komma ut, precis som jag skrev i förra bloggen. Dvs jag har hårt mentalt arbete att göra med mig själv där jag måste gå emot min känsla och benägenhet där jag låter frustrationen gå ut över mig själv. Istället måste jag aktivt tänka på att jag ska låta mig själv ha det bra och behandla min kropp som något värdefullt och istället hitta det där mer effektiva utloppet för frustrationen. Väldigt svårt när jag är låg i energi och inklinationen är att snabbt och lätt låta frustrationen komma ut på enklast möjliga sätt så fort som möjligt.

 

Jag skapar mitt eget liv

Det känns lite märkligt ändå att inte jag kan få göra vad jag vill, varför ska inte jag kunna få ha det bra? Varför ska inte jag kunna känna både lycka och framgång? Nu kanske inte detta är något som är några vanliga känslor att uppleva för någon, vilket isåfall egentligen är väldigt tragiskt, men jag vill iallafall inte nöja mig med att härda ut i något jag vantrivs med. Är det för att jag hamnat så fruktansvärt ur spår iochmed störningen att lycka och framgång är omöjligt innan jag kommit in på rätt bana igen? Kanske. En tanke som jag klurat med och försökt bli inspirerad av är att det är upp till mig att skapa förändringen på alla fronter. Liksom jag måste döda demonen ordentligt innan jag kan förvänta mig ett drömjobb, så måste jag skapa mina egna förutsättningar på alla plan genom att ta bättre kontroll över mina tankar och styra dessa rätt. Jag har ju tidigare märkt stor skillnad på mina tankar när jag gått från min bottennotering i viktkurvan tills när jag kommit upp några kilo mot friskare vikt och BMI. Helt plötsligt har jag ju kunnat uppleva fler känslor och kunnat tänka tydligrare och friskare. Detta har varit överraskande och svårt att förstå från bottenläget, men när jag väl kommer upp så ser jag bättre och upptäcker oanade förmågor. Precis som jag resonerat tidigare så kanske det väntar sig ytterligare positiva upptäckter i tankar och känslor när jag kommit upp några steg till. Ju mer jag kan trycka bort de störda och begränsande tankarna, desto mer utrymme får jag att ta in positiva tankar. Genom att välja mina tankar rätt kan jag skapa ett gladare liv för mig själv. Detta lyser troligen sen igenom i mitt jobbsökande och jag når mer framgång i detta. Likaså planerar jag ju att börja skriva bok om det här spektaklet och det kan jag inte göra förrän jag har besegrat demonen. Ett friskare tänk krävs alltså för att jag ska få det jag vill. Kanske är det så.

 

Ihärdighet och tålamod

Jag tror oavsett att jag ska fortsätta på den banan jag börjat gå nu. Med dessa tankarna och med detta beteendet. Även om det blev en viktnedgång denna veckan så tycker jag ändå att jag jobbar på bra och med god motivation. Jag måste bara tro på att jag gör rätt och kämpa på. Med lite tålamod kommer det att ge avkastning och jag hoppas på att belöningen finns där i slutet av regnbågen. Liksom det tog mig tid att komma längst ut på omvägen jag har hamnat på, så kommer det att ta lite tid att jobba mig tillbaka på rätt väg igen, men med ihärdighet och tro på metoden kommer jag att nå dit. Det känns också som att jag är nära, jag vädrar bättre tider en liten bit fram. Kanske inte runt nästa hörn, men kanske nästa. Ett litet tag till bara. Jag kämpar på och fortsätter, demonen ska dö, jag ska komma rätt och stå som vinnare i slutet av omvägen. Motto: Jag är värd att gå på lyckans väg, precis som alla andra. 

 
 
Kommentera inlägget här: