fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Jullov

Kategori: Allmänt

En väldigt lugn vecka. Jag och barnen har varit lediga och mestadels stannat hemma och just varit lediga. Mycket Lego har byggts och en hel del spelande har det blivit - precis ett sånt jullov som man kan hoppas på att barnen ska få. 

Återblick

Efter ett mysigt och trevligt nyårsfirande igår med tomtebloss och trerättersmiddag fortsätter vi att ta det lugnt idag. Lite smärtsamt och pinsamt kollade jag hur jag skrev förra året efter jul och nyår. Jag har kommit en bra bit på väg på sätt och vis, men på många vis står jag också kvar och stampar på samma plats. De januarimål jag satte upp för mig förra året vid denna tiden skulle mycket väl kunna gälla även i år. Pinsamt! Att inte ha nått mitt mål med att gå upp till 60 kg pekar ju åt att jag inte har utvecklats mycket på ett helt år. Vad har jag då haft för nytta av detta året...? Givetvis är inte vikten det enda området man kan utvecklas inom, men det avspeglar delvis hela min person, hur jag har lyckats resonera och utvecklas även mentalt. Även om jag faktiskt HAR utvecklats mycket mentalt, så står jag ändå kvar till viss del med samma rädslor och skräck som förra året. Tanken på att tvinga mig upp till 60 kg kniper till i maggropen och gör mig rädd. Men jag har ändå ett starkare rationellt tänkande som kan bearbeta känslorna bättre på ett mer hälsosamt sätt nu jämfört med förra året, tycker jag. Året har ju också inneburit en resa som har vandrat en del om man ska fortsätta titta på vikten. Jag HAR jobbat mig upp över 60 och sen ner igen visserligen.

Koll på känslorna

Trots att skräcken för siffrorna delvis sitter kvar sen ett år tillbaka så har jag fått mycket mer verktyg och insikt i mina bekymmer. Jag har lärt mig VARFÖR jag har hamnat i mitt problembeteende och varför det har använts som ett rop på hjälp och varför det har återkommit som ett problem efter att jag varit friskförklarad för något år sen. Samma inblick kan användas för att förklara varför jag trillade tillbaka igen efter att jag blivit utsläppt från Capio. Brist på känslomässig och social omtanke, för mycket självuppoffrande och för lite egenkärlek är den analys jag fått tidigare. På Capio fick jag mycket omtanke (betald sådan visserligen, men även betald kärlek är kärlek... nää, så kan man väl inte säga... *sten-i-glashus* - debattera gärna med mig :-) ). När jag blev utskriven från Capio blev jag själv igen, plus att jag började jobba på ett fysiskt krävande jobb vilket tillät mig att röra mig mycket mer än vad som var lämpligt för mig i mitt tillstånd. Enkelt då att ta till den metoden och de rutiner jag kunde och som jag inte blivit fri från under Capio. En reflektion över Capio-tiden, när jag nu i veckan kollat igenom mina dagböcker från den tiden visar att jag aldrig släppte in Capio helt under hela tiden. Jag fultränade egentligen genom hela tiden där och jobbade för att lura behandlarna... Rutinerna och beteendet fanns därför inte långt borta att ta till när det blev ensamt för mig igen.  

Motivation

En nytändning och vändning i motivation och beteende kom sen på allvar med min kinesiska terapi. Det gav en rejäl boost i energi för att jobba mot störningen. Motivationen därifrån sitter i fortfarande och med den tycker jag mig stå starkare nu, mentalt sett, än förra året. Jag hoppas verkligen att det är så. Visserligen tyckte jag mig må bra förra året också. Kollar jag på hur jag skrev då så tyckte jag att jag mådde bra och var kapabel att behandla mig själv då också. Det gick tydligen inte så bra. Nu ska jag dock inte hänga upp mig på dåtiden så mycket, utan jag ska blicka mer framåt. Dåtiden kan absolut fungera som en läxa i hur jag INTE ska göra och som en indikator på utveckling (i detta fallet brist på sådan). Det ska inte tynga ner mig i depression om att jag inte kommit vidare så långt, snarare ska jag se det som en motiverande språngbräda. Istället för att låsa in mig i samma tankar som förra året så ska jag använda de insikter och de motivationsfaktorerna jag har fått under året för att verkligen ta tag i mig. Skammen för att riskera att gå in i det nya, oförstörda året med något gammalt smutsigt i bagaget ska jag använda för att göra rätt val när det blir svårt. Jag vill inte stå i början av nästa år och fortfarande ha samma mål och tankar…

Mod

På många plan HAR faktiskt utvecklats och kommit vidare. Jag har till exempel mycket mer mod nu än tidigare. De senaste veckorna och månaderna har jag jobbat mycket med att införa nya, tidigare förbjudna, livsmedel. Med gradvis och ihärdig exponering släpper jag in fler och fler livsmedel. Till exempel har jag blivit modigare och bättre på att spontanäta också när jag blir bjuden på något eller får ett infall om att äta något extra. Att till exempel äta en peppakaka när grabben precis kom med en bit åt mig fungerar bra, utan att jag skräcken kryper upp längs ryggen på mig. På sikt ger de insläppta livsmedlen mig mer bredd i mitt matintag och gör att mina kroppsliga värden ser betydligt bättre ut nu än i början av förra året. Vikten bör också följa efter och komma rätt efterhand som kroppen kommer i bättre balans och MÅR bättre.

Kunskap för framgång

Jag ska dock inte förlita mig på att det händer något magiskt med kroppen bara för att jag vågar äta smör på mackan, det krävs såklart att jag äter tillräckliga mängder mat i övrigt också. Såna verktyg och kunskaper HAR jag. Genom att använda en kombination av allt jag lärt mig under året - kunskapen om hur jag bör äta och insikten om hur känslor fungerar generellt från Capio kombinerat med hur mina specifika rädslor fungerar och grunden för dem från kinesterapin, så kan jag sätta mig om morgnarna och meditera, vilket jag också lärt mig från kinesterapin, och på så vis återknyta all denna kunskap till mitt dagliga beteende. Detta är något jag MÅSTE göra med jämna mellanrum. Det är så lätt att hamna på glid och råka släppa in de gamla rädslorna igen. Jag MÅSTE återknyta till mina känslor om VARFÖR jag ska jobba mot de jobbiga tankarna och känslorna och jag MÅSTE sätta mig in i specifika dagliga situationer för att visualisera och våga göra det jag behöver göra för att kunna nå mina långsiktiga hälsomål.

Framtid

Att bli frisk och stark, det är mitt långsiktiga hälsomål. Min bild av mig själv för nästa jul är att jag kan gå frisk och stark, oberörd av störda tankar om vad som är bra eller dåligt att äta. Jag äter julmat på ett trevligt julbord samtidigt som jag har roligt. Vid det här julbordet har jag också trevligt sällskap med mig. Detta kräver att jag kan föra mig socialt med full mental kapacitet. Den bilden av mig själv och kommande jul vill jag behålla och uppnå, vilket jag också SKA göra. Vi ses om ett år 2018-Andreas!

 
Kommentera inlägget här: