fenixthegreen.blogg.se

Var igår ute på stan och fick frågan av en journalist ifall jag tyckte att rasism är ett problem. Lite ställd av den plötsligt politiska frågan kände jag efter hur jag upplever det. "Nä, inte för mig" var mitt spontana svar. Väldigt politiskt inkorrekt kom jag genast på och sökte snabbt en bra förklaring till mitt klumpiga svar. Jag bor i en liten by med ungefär 100 invånare där det inte finns några mängder av raser att välja mellan, klart jag inte upplever rasism som ett problem där. De problem jag har med mina grannar där är betydligt enklare, som var majbrasan ska vara nu när vi har råkat göra en cykelparkering där vi hade brasan förra året... 

 

Om vi lyfter frågan utanför min by så är det en annan sak. Först och främst vill jag definiera rasism. Ordets korrekta betydelse och hur folk använder ordet är inte riktigt desamma. Grovt definierat för att passa nära den folkliga betydelsen skulle jag påstå är "ogillande av personer med annan härkomst än landet där jag själv är född". Då får jag med folk som ogillar främmande människor trots att de har samma hudfärg. Jag får även med den rasism som finns bland inflyttade personer som generaliserar över de personer som bott länge i landet. Kort och gott - ett ogillande av oliktänkande och olika människor. Är rasism ett problem om vi ser det så? Det är klart att det är ett problem med rasism om folk går omkring och ogillar varandra. 

 

Jag tycker inte om ogillande. Jag tycker inte om intolerans. Varför vara så negativ?!?! Och varför i hela världen ge sig på att generalisera över hela grupper av människor helt på måfå när man inte har träffat ens en bråkdel av alla som finns i den dåligt definierade gruppen man generaliserar över?!?! Varför peka finger överhuvudtaget och påstå något om någon annan?! Rädsla. I grunden iallafall. Annorlunda kan vara farligt. Bekvämlighet är en annan känsla som påverkar vårt omdöme att bli sådär negativt. Är det något vi inte känner igen är det enklaste sättet att försöka förstå det på genom att likställa det med en liknande bild vi har i minnet. Och visst är det så att det är bra mycket lättare att minnas något negativt eftersom det sticker ut mer än andra minnen. Ifall då en person av annan härkomst (som då är annorlunda och sticker ut i minnet bara pga detta) har gjort något negativ någon gång mot någon eller något så har vi en minnesbild som sticker ut som negativ. Denna bilden klistrar vi sen lätt på liknande personer och generaliserar. Ju fler negativa och ju mer annorlunda beteenden vi ser eller tror oss se, desto mer rädda blir vi och desto mer negativa. 

Klart att det är ett problem om folk går omkring och är rädda. Det är nästanpå skrattretande fånigt. Sluta vara rädda, det är inget farligt. Annorlunda är roligt, utan annorlunda och nya sätt och bilder lär vi oss inget. Vi utvecklas inte utan att det är något som är nytt och annorlunda. Istället stagnerar vi och dör själsligt (- zombies). Mitt favoritställe häromkring är Möllevångstorget en lördagsförmiddag då jag tar med mig barnen för att uppleva annorlunda kulturer. Vi får testa nya frukter eller grönsaker som jag ibland inte ens vet om jag ska äta eller bara titta på. Jag får njuta av graffittiklottrade bilar, personer med väldigt olika härkomst, men framförallt får jag uppleva tolerans. Folk råkar gå in i varandra, men det är ok, det gör inget. Ingen pekar finger och generaliserar över någon annan, utan folk är glada. 

Istället för att stagnera och gömma oss från världen - ut och testa något nytt. Lär dig något nytt varje dag. Livet är ett äventyr där vi ska testa nytt och lära oss. Självutvecklingen vi vinner med det är helt underbar och frigörande. Även små steg kan vara äventyr som öppnar nya dörrar. Dörrar som leder oss till lyckan. Testa en ny sorts glass, gå en liten omväg från jobb eller affären, testa en lite annan runda än den vanliga. Framförallt försök le och se de människor du möter på vägen! Jag lovar, majoriteten av de du möter är inte farliga, utan kommer att bli glada tillbaka.