fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Trögt

Kategori: Allmänt

Men, det här går ju inte så bra... Snarare tvärtom. Det har varit julvecka, vilket skulle kunna fungera som ursäkt för att kunna unna sig att äta lite extra, precis som alla andra gör och de klarar ju sig bra. Men jag har till min lättnad lyckats kringgå julfirande och därmed undvika allt vad julmat heter. Istället har jag lyckats hålla mig till min vanliga beprövade mat som jag vågar äta - allt för att göra det enkelt och hålla mig inom min comfortzone. Eller jo förresten, en ändring har jag gjort i veckan när det gäller mat, vilket på sätt och vis är en bedrift. Tröskeln att göra ändringen var relativt stor och det tog ett par dagars övervägande innan jag gjorde slag i saken. Frukosten skulle bytas ut eftersom jag blev trött på min vanliga frukost. Det som gjorde det till en försämring med ändringen var att jag helt gav efter och började räkna kalorier på allvar. Tidigare har jag bara haft kalorimängden i bakhuvudet när jag preparerade min mat, men nu gick jag ner på detaljnivå och var väldigt noga med att hålla mängden kalorier i den nya frukosten under vad jag ätit tidigare. Detta gör jag helt mitt bättre vetande. Jag vet ju att jag ska äta fler kalorier för att komma upp i bättre vikt, men när jag kommer till en situation där jag går utanför min vanliga bekväma mat så tar störningen helt över och kör över allt rationellt tänkande. Det rationella tänkandet kan bara stå bredvid och observera. En märklig upplevelse. Ändringen uppskattades dock både av det rationella tänkandet eftersom jag var nöjd med att ändå ha lyckats göra en ändring från det vanliga mönstret, men känslorna blev också nöjda eftersom jag kunde motivera ändringen med att jag höll mig inom bekväm kalorimängd. 
 
Vikten ligger fortfarande kvar på samma (58 kg), men även här, rörande vikten, har tankarna och känslorna försämrats. Jag hade blivit verkligt besviken om jag hade gått upp i vikt. I veckan som gått har tankarna tillochmed cirkulerat kring att "det hade varit spännande och se ifall det går att sjunka ännu lägre i vikt". Jag har ju trots allt rört mig mer på grund av att jag är hundvakt och jag har kunnat hoppa över flertalet måltider. Andra tankar har varit att "efter jul ska jag göra mer drastisk ändring och börja äta mer". Men att skjuta upp det till efter jul är bara ett bekvämt sätt att förhala kampen på. Det går alltid att hitta små anledningar för att skjuta upp det. Jag är helt enkelt rädd för att ta tag i det och få dåligt med ångest, som jag får när jag gör något som kan leda till ökad vikt. Vare sig det är utebliven träning eller att äta otillåten/okontrollerad mat. Händelser såsom jul brukar det vankas både okontrollerad, onyttig mat och utebliven träning. Då känns det tryggt att ha lite buffert före och efter där jag kan kompensera med mer träning och mindre ätande. 
 
Det där med träning har också blivit svårare och är väldigt lurigt. Problemet med träningen är att den är så skön och att jag faktiskt mår så förbaskat bra efter ett pass. Att ta bort den källan till lyckokänslor är väldigt hårt och betungande. Därför har jag heller inte lyckats så bra med det, utan har kört på med lite träning varje dag. 
 
Problemet med att orka ta tag i förändringen är fortfarande bristande motivation att göra det. Som sagt, jag mår bra av att träna och jag mår inte direkt dåligt av att undvika mat eller måltider. Samtidigt är de mål jag satt framför mig alltför bleka och omotiverande för att kunna skingra de tankarna jag har i en mat eller träningssituaion. Om någon hade stått med en hoprullad tidning och daskat till mig varje gång jag gjorde fel hade jag kanske varit mer motiverad. Mina mål måste fylla samma funktion, jag vill ju faktiskt inte ha någon som följer efter mig med en tidning i högsta hugg. Det ska vara mål med att komma bort från oönskat beteende och samtidigt ett mål som känns värt att sträva mot, något som lockar.
 
Det jag vill är att komma bort från begränsande tankar och rädslor - att inte kunna dricka öl eller vin (jag måste ju provsmaka zombieölen som jag varit med och crowdfundat), jag vill inte kunna äta bland folk utan att bli helt stel och låst, jag vill slippa känna ångest för att få i mig minsta socker eller fetare livsmedel.
 
Mål att sträva mot har jag försökt sätta träningsmål, men det verkar inte fungera så bra. Att springa maraton skulle jag kanske kunna klara ändå, även i min nuvarande vikt. Med tillräckligt mycket envishet skulle det kunna gå. Därför har jag börjat fundera på alternativa motiverande träningsmål. Att gå på gym för att bli grov -då måste jag verkligen peta i mig mat. Men det känns samtidigt som ännu en ursäkt för att jag ska få träna mer och jag är inte säker på att det faktiskt motiverar mig att äta mer. Jag gissar att jag är svårflörtad när det gäller att hitta något som jag motiveras att sträva mot. Överlag är jag ju nöjd och tillfreds, vilket såklart är positivt, men under ytan är det betydligt mer trassligt. Det jag tänker göra härnäst är att konsultera en vän som förhoppningsvis kan hjälpa mig att bli motiverad. Funkar inte det så får jag ta till proffshjälp. 
Kommentera inlägget här: