Utmaningar och mål
Kategori: Allmänt
Veckan började tufft med en rejäl utmaning. Jag hälsade på släktingar och blev bjuden på en väldigt kladdig, sockerstinn och god banankladdsockerkaka. Så fort jag såg den insåg jag att det var den som skulle bjudas ut till oss och genast började jag planera olika strategier för att slippa äta eller iaf minska mändgen av vad jag skulle äta av kakan. En sund människa kanske skulle tackat, tagit emot och varit glad för den goda kakan som bjöds, utan att fundera mer på det och istället njuta av den. De strategier jag planerade med var att ge bort till barnen, ta en minibit åt mig själv, ta en bit och kladda ut den på tallriken, eller helt enkelt öppna mig och erkänna att jag inte ville ha och på så vis gömma mig bakom min störning. Social finkänslighet och artighet fick mig att ta en bit och snällt äta den med ett falskt leende. Jag lyckades som tur var trixa till mig en av de mindre bitarna när de skars upp och serverades.
Vidare i veckan har jag utmanat mig ganska begränsat med bara ett par utbytta måltider. Mitt mål med att äta upp dadlarna jag hade köpt har gått ganska bra. De är inte slut, men jag har ätit av dem och bara hälften kvar. Jag måste helt enkelt jobba vidare med mål och målbilder för att jag ska komma vidare. Målen måste konkretiseras mer och spjälkas ner till att ge konkreta mål för varje dag. Bara så kan jag lyckas att känna pressen och motivationen varje dag. De konkreta vardagsmålen ska vara tydligt kopplade till slutmålet, drömmålet och bilden jag har på näthinnan för hur det målet ser ut när det är uppnått. Dessutom ska jag inte tillåtas att hoppa över målen eller bara uppfylla dem till viss del. Målen ska nås och då belönas. Misslyckas jag ska jag bestraffas. Mer om det senare, jag måste fundera lite mer på lämpliga mål för veckan som kommer.
En reflektion över mitt beteende i veckan som gått i övrigt, förutom de få stillsamma utmaningarna jag haft, är att det har varit samma tänk som tidigare. Jag fortsätter hålla koll på att inte överstiga en farlig mängd kalorier. Visserligen står jag inte och räknar slaviskt, men jag vet vad jag har köpt hem och jag vet på ett ungefär hur mycket kalorier det är i den maten jag plockar fram åt mig. Är jag osäker kollar jag snabbt upp mängden kalorier per 100 g. Plus att jag håller mig så pass inom gränsen att jag inte behöver räkna. Dessutom får jag oftast minst ett tillfälle per vecka där jag helt kan hoppa över en måltid och gå ner till två eller tre mål om dagen (inklusive min sallad på kvällen).
Träningen har jag också svårt att komma ifrån. Jag förbannar träningsapparna i telefonen. De är så finurligt och bra byggda att de peppar och motiverar till träning. Eftersom jag inte kan ha en träningsutmaning liggande så tar jag varje påminnelse från telefonen på allvar och genomför träningen. Likaså har jag satt igång stegräknaren i telefonen vilket också är aningen stressande. Telefonen måste vara med mig hela tiden och ligga i fickan så att den räknar rätt. Inser jag i slutet av dagen att jag är en bit från rätt antal steg, så blir det en extra promenad på kvällen eller mindre sofftid.
Vikten är också kvar på samma. Detta förvånar mig lite faktiskt. Jag har rört mig en hel del de sista veckorna eftersom vi haft lånehund och kosten har varit ganska begränsad. Ändå är vikten kvar på samma. Dessvärre triggar det lite tävlingsanda i mig - går det att gå ner mer? Jag har spekulerat lite i att det kanske finns en jämviktsnivå för en ortorektiker. Till skillnad från en anorektiker som helt svälter sig så har ortorektikern träningsmanin också som sin last, och som faktiskt är uppbyggande. En ortorektiker (om jag generaliserar) vill inte bli av med muskelmassa egentligen, så träningen finns hela tiden kvar och hjälper till att bygga muskler av den lilla mängden mat som kommer in. Så även om man bantar bort allt överflöd så bygger man ständigt upp nya muskler vilket gör att man bibehåller en relativt jämn och hög vikt (hög i jämförelse med en anorektiker). Som stöd för min teori har jag min mängd kroppsfett som uppmättes till ett par procent för någon vecka sen. Allt överflöd av fett är bortskrapat och kvar finns muskler, skinn och ben och så lite tillfällig mat och vatten. Det som finns kvar försvinner inte så länge jag fortsätter träna och får i mig lite mat som jag kan bygga muskler av. Jag vill fortsätta träna och försöker därför att ge kroppen lite mat, tillräckligt för att orka sätta igång med lite träning. Envisheten i mig tvingar mig visserligen att träna även när jag egentligen inte orkar, men å andra sidan är den maten jag får i mig noga utvald för att vara hög i proteinhalt för att kunna bygga muskler.
Vägen framåt i veckan som kommer. Jag har inbokat ett motivationsmöte med en mycket god vän som vänligt nog ställer upp och ... ja, jag vet inte riktigt vad han har för planer för mig än. Men min hälsa och störning ska diskuteras. Mina egna tankar om hur jag ska jobba vidare med mig är iaf att jag måste fortsätta utmana mig med mer mat. Kalorimängden och vikten måste upp. Jag ska inte tillåta mig själv att kompensera en högre kalorimängd vid en måltid genom att ta bort samma mängd och mer vid en annan måltid. Mer kaloritäta livsmedel borde jag också utmana mig med. En tanke jag hade var att jag skulle lägga till en banan som efterrätt vid varje lunch. Det bör vara ganska lätt att hitta motivation nog att äta den eftersom jag ofta blir extremt trött på eftermiddagarna som det har varit hittills, vilket jag tror beror på energibrist. En banan borde ge mig bra energi att orka röra mig. Just nu är jag trött eftersom det är sent på kvällen och jag är därför väääldigt omotiverad att sätta utmaningar åt mig själv. Det får bli enkla mål denna veckan också. Varannan dag i veckan ska jag äta en banan efter lunchen för att se om det gör någon skillnad. Jag ska köpa hem avokado och äta till tacofredagen. Två dagar i veckan ska jag ha lagad mat, inte bara grönsaker, tisdag och torsdag. Straff för misslyckande med att nå målen - att äta godis eller choklad på söndagskvällen. Belöning - äran och belåtenheten av att ha gjort vad jag satt mig för - att jag klarade sätta lämpligt mål och jobba mig framåt. (därför nöjer jag mig också med de något blygsamma målen denna veckan, mer utmanande mål nästa vecka).
