fenixthegreen.blogg.se

Träning och hälsa. Kost och moral.

Rise of the idiots

Kategori: Allmänt

Jag börjar göra framsteg. Det känns bra att göra tillbakablickar ibland för att se hur man faktiskt utvecklas över tid. Ett tips till alla egentligen. Alla borde se till att utvecklas på ett tillfredsställande sätt snarare än att bara flyta med och råka hamna där man hamnar, hur man vill utvecklas är såklart upp till var och en. Jag vill iallafall bli fri och jag jobbar hårt på alla plan för att nå dit.

 

Självkänsla

Det var på min terapistund i veckan som vi tittade på min bild av hur min självkänsla är uppbyggd, vilka områden i livet som påverkar mig och till vilken grad de påverkar mig i termer av hur glad/nedstämd jag blir beroende på vad som händer i de olika områdena. Strategin är att ha ganska många områden som är jämnstora, så att det kan gå dåligt på ett område utan att det är hela världen och sänker mig totalt. Det är dumt att lägga alla ägg i en korg och satsa bara på det området, men det är så jag har haft det tidigare med ätstörningen som har varit det område i mitt liv som styrt och påverkat mitt humör och min självkänsla. Min cirkel har dock förändrats ganska mycket sen jag ritade den för bara en och en halv månad sen, i början av december. Området med mat/träning/vikt tog då 60 % av utrymmet av min tid och mina tankar (tidigare har det varit ännu mer). Skulle jag då råka äta dåligt, få en jobbig utmaning, röra mig mindre en dag än tidigare dagar eller få en jobbig siffra på vågen, så skulle det förstöra hela dagen och kanske även påverka ett par dagar till. Det skulle gjort mig irriterad och allmänt nere. Sen dess har jag jobbat för att få igång lite fler aspekter i livet och hitta glädje i dessa. Det är inte bara tankar på mat som ska ockupera huvudet och göra mig glad när jag lyckas göra "rätt" (vilket då egentligen är fel). Jag ska se mig själv som så mycket mer värd än bara prestationen i en strikt diet eller kontroll över fysisk aktivitet, tvingande mig till att vara aktiv trots att jag är trött. Nu kan jag mycket lättare sitta ner och ta det lugnt, det får jag lov. Jag klarar lättare att hantera en "dålig" vägning och jag äter mycket mer varierat och ”kusligt” nu. Detta tack vare att jag inte bara är mat, träning och ätstörd som person och identitet. Matens och störningens påverkan på min självbild och egenvärde har sjunkit till kanske 40 %, vilket kändes väldigt överraskande när jag tänkte på det, men också så otroligt skönt. Så skönt att det finns mer i livet än bara mat och så skönt att se att det går att göra framgång, till och med ganska snabbt - en och en halv månad räknar jag som snabbt. Det gör mig glad nu och positiv inför framtiden.

 

Andra värden

Exakt vad jag har blandat in för fler områden i mitt liv är lite svårare att säga. Att spela TV-spel är en bit, socialt liv och karriär är nog andra bitar, även om de inte är aktiva och igång så mycket än så lägger jag relativt stort värde i dem och satsar inför framtiden kan man säga. Jag gamblar lite med att min investering i mig själv och inom dessa områden kommer att ge avkastning inom en snar framtid. Lite av resonomanget går såsom att om jag inte är någorlunda frisk och fri i tanken så kommer jag inte att kunna få ett jobb som jag vill ha, jag kommer heller inte att klara av roliga sociala aktiviteter om jag inte tränar mig på att hantera spända matsituationer redan nu. Det vankas nämligen en pizzadejt om nästan exakt en månad, utan träning inför den kommer det inte att bli kul :-). 

 

Demonernas fest

Anledningen till att vi kollade på min gamla självkänslobild var för att vägningen denna veckan gick som väntat ganska dåligt. Min magsjuka förra veckan gav resultat och effekt på vägningen såklart, det var väl oundvikligt gissar jag. Givetvis hade jag tappat ganska mycket jämfört med veckan innan. Frågan var då hur detta påverkade mig - skulle det trigga mig att vilja gå ner ytterligare? Vad det idel glädje och fest inom mig där demonerna dansade omkring i roliga partyhattar, skrattande och med höjda glas? Nja, njä... jag ska inte ljuga och säga att det inte påverkade mig. Jag stod inte helt oberörd såklart, men det triggade mig nog inte till att vilja fortsätta gå ner. Snarare tolkade jag nog det som en lättnad i andra hållet, att nu kunde jag äta lite extra - jag skulle få lov, även för demonerna, att äta lite gott och kunna njuta lite av maten. På så vis kunde siffran hjälpa mig att få både demonerna och mig att jobba i samma riktning. Men visst, demonerna var glada över nedgången, jag VAR lättad. Jag låter det dock inte påverka mig i negativ riktning. Min tanke på att vara smartare än att bara tänka här och nu finns fortfarande som en aktiv tanke och något jag jobbar med. Jag måste sköta mig nu för att kunna må bra även i framtiden. Det kommer en dag om två år också då jag vill må betydligt bättre än nu. För att nå dit måste jag investera i mig själv redan nu och idag. Tankarna som triggas igång av viktnedgången finns där och jag VET vart de leder, det har jag nerskrivet på papper som min psykolog visade mig. De tankarna leder till arbetslöshet, ensamhet och en svag kropp och själ. Den roligare friska vägen leder till ett betydligt roligare och rikare liv.

 

Choklad

För att kunna följa den friska vägen måste jag fortsätta gå emot de störda demonerna och deras tankar och infall. En metod som jag kom på kunde funka för mig var att ha något snabbt, lätt och litet som jag kunde använda som snabb medicin, lite likt man tar en tablett för huvudvärk, något man stoppar i sig lite snabbt när man mår som sämst för att dämpa symptomen och effekterna av det. Exempelvis om man har huvudvärk så kan man inte tänka ordentligt kanske och man gör sämre bedömning av situationer. Likadant är det när demonen och ångesten är som mest aktiv, oftast när jag är trött, nedstämd och svag. Att snabbt då kunna ge en liten boost för att bryta det negativa mönstret och ge energi åt mig så jag kan tänka rätt hade varit bra. En metod för att dämpa demonerna som jag kan komma på är genom att äta något som jag absolut inte vill äta - som en väldigt besk medicin. Jag ska därför testa att ha små chokladbitar hemma som jag kan ta när jag står och låser mig inför en matsituation. Ska se om det funkar att ha den järnviljan att också kunna ta dem när jag inte egentligen vill, men när jag vet att de kommer att frigöra energi till hjärnan på ett effektivt sätt. Nu ska denna metoden inte testas av personer som kan triggas till frosseri i sötsaker! Det kan bli jobbigt på andra sätt än tänkt. Jag vet inte ens om det funkar för mig, men det är ett lite kul experiment. Påminn mig gärna någon gång då och då att ta en chokladbit, framförallt när jag är gnällig, men det kan fungera i förebyggande syfte också. 

 

Kampen måste fortsätta

Det är dock farligt att tro att jag är nästan frisk redan. Jag får inte vaggas in i någon falsk verklighet. Tankarna går lätt till att ”eftersom jag mår så bra nu, så jag behöver inte tänka så mycket mer på terapin eller begränsa mig så mycket i aktivitet längre”; att ”nu är det fritt fram att köra på”; ”jag måste inte tvunget tänka på vikten och att jag ska jobba upp mig till en viss vikt som de säger inne på ätstörningscenter”. Tankarna går snabbt och lätt dit, det hade varit skönt att vara så pass fri att jag kunde slippa ätstörningscenter, men det är alltför farligt att dras med i de tankarna. Plötsligt smyger demonerna sig på och lockar ner mig i fördärv igen med sina sluga, manipulativa små lockrop, alltför osynligt för att jag ska märka det på ett medvetet plan. Nä, det gäller att bara fortsätta längs vägen jag går på med utmaningar, vila och terapi. Det ska bli en bestående frihetskänsla när jag väl kan vara säker i den och ha lite mer buffert i kroppen. För även om tankarna har kommit en bra bit på väg iochmed självkänslan och egenvärdet, så måste även kroppen vara mer stabil. Jag vill ju också ha en betydligt grövre och starkare kropp än vad jag har idag. Det måste jag jobba vidare på. 

 

Det känns ändå lovande. Jag känner att jag är på god väg framåt och har målet klart för mig. Häromdagen kunde jag dricka både lite öl och vin och äta bjudmat, utan större problem. Det känns som att jag kan ha allt på gång, det ligger redo att realiseras bara. Jag KOMMER att kunna fortsätta gå framåt. Det känns som att våren är på gång, både för mig och i naturen. Det våras för idioten!

 

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2017-01-29 | 10:55:35

    Välkommen tillbaka mvh Tomas

  • fenixthegreen.blogg.se säger:
    2017-01-29 | 12:12:12
    Bloggadress: http://fenixthegreen.blogg.se/

    Tack 🙂

Kommentera inlägget här: