Vilodagar
Kategori: Allmänt
Är allmänt trött och seg, troligen någon mer klassisk åkomma. Huvudvärk iaf, men kanske även något mer... Nyttigt på sätt och vis för mig att vara allmänt trött eftersom jag är betydligt mer motiverad att sitta still och ta det lugnt när jag mår såhär. Tog mig till och med tid att sitta och spela lite igår!
Hela veckan har varit väldigt lugn och stilla. På grund av mitt ben som inte har blivit helt återställt än så har jag helt enkelt inte kunnat röra mig några längre sträckor utan jag har istället känt det nödvändigt att sitta och vila med benet. Dels för att det har gjort ont att gå och dels för att jag inbillar mig att det kan läka snabbare om jag låter den energin jag får i mig gå till läkningsprocessen.
Max
Trots mitt stillasittande har jag lyckats motivera mig att sköta ätandet någorlunda bra. Jag har utmanat mig med små steg varje dag, precis enligt mitt framgångskoncept. En större utmaning har jag också klarat av förresten. Jag åt på Max! Och då menar jag inte bara att jag var där och åt, man kan äta sallad på Max. Nä, jag tog deras veganska BBQ-sandwich!!! Gott var det också... Jag var nervös och hade ångest innan jag kom dit, men när jag väl hade ätit den så kändes det förvånansvärt bra. Kanske för att den var så pass god visserligen, men jag kände mig nöjd som klarat utmaningen. Nu fick jag visserligen draghjälp eftersom jag inte var ensam när jag åt. Mitt sällskap fick också utmanat sig vilket gjorde att vi kunde kämpa tillsammans. Som belöning för mig själv åkte jag och köpte mig en rattmuff :-). Detta fick mig att tänka mer på belöning och njutning. Jag har svårt att tillåta mig njutning bara för sakens skull eller bara för att jag skulle vara värd det i perspektivet att jag kan få unna mig det. För mig ska en belöning och njutning föregås av en prestation. I detta fallet hade jag klarat min utmaning. Min psykolog tyckte detta var lite fel, jag ska få lov att njuta och belöna mig för att jag är jag också. Det ska inte alltid krävas en prestation för att jag ska få lov att unna mig något, tyckte hon. Jättesvårt att greppa, tycker jag, men jag försöker tänka på det och intala mig själv att jag ska ge mig själv lite vardagspresenter eller vardagslyx varje dag. Likt agent Cooper säger i Twin Peaks: "every day, once a day, give yourself a present. Don’t plan it; don’t wait for it; just let it happen. It could be a new shirt in a men’s store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot, black, coffee.” Jag är ännu inte särkskilt bra på det, men jag försöker komma ihåg det. Jag är värd att få lov att njuta jag också.
Över ytan
En annan sak som motiverat mig är att jag börjat tänka på hur allt hänger ihop. Lite som jag spekulerat i tidigare också, att jag kan inte få varken jobb eller kärlek förrän jag mår bättre. Med att må bättre menar jag rent objektivt. Att jag tycker att jag mår bra ska man inte ta alltför mycket på allvar. Jag skulle kunna må bra av att bara äta minimalt en dag och träna en massa, men det är inte riktigt definitionen av hälsosamt beteende för Andreas. Börja må bra, lite mer objektivt, gör jag nog när jag poppar upp över 60 kg. Åtminstone fick jag sådana kommentarer sist jag var uppe om och såg mig omkring med den vikten. Folk tyckte då att jag såg piggare och friskare ut. Jag är inte riktigt där än, men jag vill väldigt gärna komma igång med både jobb och kärlek. Det börjar bli fruktansvärt tråkigt att inte känna mig produktiv med något arbete och jag känner mig stundtals väldigt ensam, vilket också är tråkigt. Jag söker jobb för fullt, skriver, ringer och letar. Lyckligtvis är jag ihärdig och trägen och ger inte upp, så det ska bli jobb av det om inte alltför länge. Just nu hoppas jag mycket på en möjlig öppning via en kontakt och kompis. Men ett krav på att det ska kunna funka och kanske bli något är att jag kan bete mig som folk och både äta normalt och hålla mig frisk. Att bli rekommenderad in på ett jobb och sen direkt gå och bli sjukskriven skulle vara oerhört pinsamt. Något jag inte skulle klara av att ha samvete till.
Och det är här jag tänker mig att det hänger ihop. Jag kan såklart inte vara produktiv tillräckligt ändå om jag inte förser kroppen med energi. Just nu måste jag förse den både med energi nog för att bygga upp sig till en friskare vikt och sen även energi för att orka fungera en hel dag på ett jobb. Så länge jag är såhär lågviktig kommer jag inte att få något jobb. Jag kan helt enkelt inte ge ett trovärdigt intryck som frisk och stark. Det kvittar hur motiverad jag är om jag inte kan förmedla den känslan till min omgivning så att de kan tro på mig. Att vara motiverad räcker inte hela vägen heller. Det måste finnas potential till att genomföra också, både mentalt och fysiskt. Jag kan ha all vilja i världen och sitta i värsta formel1-bilen, men utan bensin kommer jag inte långt ändå.
Detsamma gäller kärleken. Jag vill givetvis inte hamna i en relation där jag blir omhändertagen eller blir omtyckt av medlidande. Troligtvis kommer jag inte att träffa någon förrän jag ser friskare ut. Jag måste väl ha tålamod antar jag... Tråkigt, men så kan det säkert vara. Bara för det går jag och tar mig en näringsdrycksglass och lite nötter :-).
Sådär, tillbaka igen. Det är bara att kämpa vidare och jobba mig uppåt, det är en bit kvar till att nå 60+, men jag närmar mig iallafall igen. Vägningen i veckan gav +0,8 kg. Jag gissar att de tidigare veckornas hoppande har lugnat sig nu och hädanefter kan det ticka på lite mer stabilt med lagom stora ökningar varje vecka. Det känns bättre för mig om det kan vara lite mer stabil och jämn uppgång, snarare än att hoppa flera kilo upp och ner från vecka till vecka. Plus 0,8 kan jag acceptera.
Juletid
En annan sak jag tänkt mycket på i veckan är faktumet att det är juletid. För min egen del ska jag nog reda ut denna högtiden och allt mat-fokus och mat-hets det trots allt är, men jag oroar mig för alla andra som inte har det lika lätt. Jag har förstående folk omkring mig och jag utgår från att jag kommer att vara stark nog att göra det jag känner att jag klarar av, med lagom mycket utmaning för att våga äta gott samtidigt som jag mår bra. Utan överdrift på något håll. Tyvärr har inte alla lika bra socialt stöd och kanske inte heller några verktyg att kunna plocka fram för att hantera denna månaden på ett bekvämt sätt. Högtiden har ju redan börjat och frosseriet är egentligen redan i full gång. Man blir dagligen bombarderad med åsynen av julbord, kakor och godis. Folk berättar och bjuder omkring sig, vilket såklart är helt ok. Det ÄR en härlig högtid med mycket njutning, men ångesten ligger hela tiden nära till hands. Jag önskar att jag hade något jättebra råd att ge alla som tycker det är en jobbig högtid, men det är säkert väldigt individuellt exakt vad som orsakar en jobbig känsla. Rent generellt kan man nog ändå säga att vi alla bör sänka kraven på oss själva och framförallt på andra. Alla måste inte äta berg av bullar och tokmycket tomtegröt. Försök tänka på högtiden och maten som om det vore vilken dag som helst, bara lite annat innehåll. Vi måste ju alla äta, och en tallrik mat är inte mer eller mindre bara för att det är jul eller en vanlig dag i april. Fokus under julen bör istället ligga på antingen det sociala eller på det mysiga faktum att det finns tomtar och glittriga ljus överallt. Jag tänker iallafall fokusera på de sista två. Jag gillar tomtarna :-.)
