Själv är bäste dräng?
Kategori: Allmänt
Fortfarande 58 kg. Och hur känns det? Sådär! Jag lockas fortfarande till ganska stor del av att gå ner i vikt. När jag nu inte har gjort denna veckan det så känns det lite snopet faktiskt. Särskilt med tanke på att jag har rört mig mer än vanligt i veckan. Eftersom mer rörelse inte ger ytterligare viktnedgång så blir jag rädd för att om jag slutar röra mig det minsta kommer jag att skena iväg upp i vikt istället, vilket gör att jag känner ännu mer träningstvång än tidigare. Det är den känslan av träningstvång som är det jobbigaste. Kroppen är trött, vilket såklart påverkar mitt psyke negativt också. Samtidigt som jag känner att jag måste träna mer så orkar jag inte lika mycket som tidigare. Istället för att köra rejäla effektiva pass så blir det bara lättare träning, men istället fler och softare pass per dag, dvs mer och mer småträning. Att sitta still börjar bli jobbigt eftersom det tar tid från att röra mig - mer rörelse skulle ha gett mig en högre kaloriförbränning. Jag har varit jätteglad denna veckan för att jag har haft lånehund som jag kunnat gå med flera gånger per dag.
Positivt denna veckan, på sätt och vis, är att jag tvingat mig ut ur comfortzonen och vid två tillfällen ätit annan mat än den vanliga maten jag brukar äta. Visserligen fortfarande nyttig mat inom de begränsningarna jag har för min diet, men att testa nytt och trigga min nyfikenhet var nyttigt. Tja, någon fantastisk bedrift kan det kanske inte påstår ha varit.
Jag har samtidigt börjat fundera på om det hela verkligen är ett bekymmer egentligen. Ska det verkligen vara nödvändigt att göra sig omaket att be någon om hjälp med att justera mitt sätt att leva? Och behöver jag ens justera något. Jag kan ju vara trött i kroppen ändå, sånt går ju upp och ner. Kanske känner jag efter för mycket och så har jag ju trots allt rört mig mer denna veckan. Visst är det lite stört att smygträna på toan hos morsan för att jag tycker att jag suttit stilla för länge. Men sånt kan jag ju ändra på själv. Lite idealbilds-jobbande och konkreta mål så ska det inte vara något konstigt. Jag har alltid sett mig som en stark person och haft mottot: mind over matter. Det är jag, mitt rationella jag, som bestämmer. Känslorna ska bara foga sig och följa beslut från högre organ.
För att tvinga mig själv att skapa en bild av mig själv, både nutidsbild och en idealbild, så har jag reggat mig på en dejtingsajt. Min tanke var att om jag gör det så blir jag granskad av kritiska ögon i ett sammanhang där jag trots allt vill framstå som vettig och tilltalande. Jag kan inte gärna skriva att jag äter samma mat varje dag, att jag måste smygträna när jag är på toa, att jag har fyra-fem lager tröjor på mig för att hålla mig varm och att jag får panik när jag blir bjuden till mormor eftersom jag inser nivån av flottiga och sockerstinna bullar som bjuds där och som är svåra att undvika. Ingen vill ju dejta en galning... Det jag vill skriva får vara en putsad version av mig själv, vilket i sin tur får mig att tänka efter hur jag vill vara. Jag vill vara en person som är stabil, stark och varm (både mentalt och fysiskt): Någon som man kan luta sig mot och vara trygg hos. Samtidigt vill jag inte ljuga, ärlig som jag är, utan måste sträva efter att bli den personen jag beskriver.
Jag tycker också att jag borde kunna jobba bättre med mig själv. Dels har jag gjort denna resan tidigare från sub-60 kg upp till 70 kg och dels kan jag ju sånt här med målbildsträning. Att jobba mot långsiktiga mål med hjälp av mindre konkreta mål har jag gjort i många sammanhang tidigare. Problemet här är bara min feghet, som håller mig ifrån att sätta konkreta mål. Feg och rädd för förändringar har jag aldrig sett mig som och vill absolut inte vara en sån person. Jag är ju nyfiken och flexibel - alltid med på att testa nytt i alla former av upplevelser, dvs både smak och aktivitet. Den gånga veckan har dessutom inneburit nyår och lite av en pausvecka där det inte är lönt att ta försöka få tag på extern hjälp. Jag ska göra ta tag i det själv.
Nu SKA jag sätta mig ett konkret mål för mig. Tanken är att det nog är lättare att lägga till nytt än att ta bort något, vilket gör att jag främst ska fokusera på att ändra maten snarare än träningen.
Under januari ska jag gå upp till 60 kg. Jag ska sluta smygträna och fortsätta med varierad mat om kvällarna. Konkret mål för veckan som kommer är att jag ska jag äta upp paketet med dadlar som jag köpte till jul (men som jag var dum nog att läsa kalorimängden på och blev då avskräckt från att äta dem. Tankarna har varit att bjuda barnen på dem så att de skulle äta upp dem åt mig, men nu ska jag äta dem själv såsom jag kunnat göra förr och då också uppskattat dem). En helt träningsfri dag vore nog också nyttigt för mig. En dag riktigt på latsidan där jag ligger och jäser i soffan hela dagen. På onsdag ska jag göra det. Barnen är lediga från dagis och skola och vill inget hellre än att mysa med mig i soffan. Det är därför inga problem att få någon som hjälper mig att komma ihåg och motivera mig att faktiskt hålla mitt mål. Let's do this! Nu ska det bli andra bullar av.
